Då det var sådant otroligt dåligt väder igår och alla täcken var förbrukade och blöta så hade jag ingen lust att låta småkillarna gå ute på natten. Utestallet har så man kan stänga och göra 2 boxar, men ytterdörrarna är inte på plats än och som sagt så var båda uppsättningarna av deras täcken blöta. Så jag ringde en av grannarna som har betydligt större stall än vad jag har och visst var mina killar välkomna!! Så vi klädde på oss reflexer och halkade iväg efter vägen, som var värre än en skridskobana, om nu något kan vara halare än så. Sullivan fick saker på benen för första gången i form av framskydd med reflex och vanliga benreflexer bak. Om det gick bra?! Så klart, det är ju MIN lilla kille... Mörker, regn eller vad det nu kallas som for på tvären och halka hindrade inte mig och mina små. Vi halkade oss fram, vissa bitar med killarna nere i diket för att de inte skulle halka och bryta något ben. Trots detta så följde de mig som små ljus.   Kan inte hylla dessa småkillar nog, de har ett fantastiskt psyke. In i det nya stallet, parkerade dem på gången brevis varandra och tog av reflexer. Nytt ställe, ny hästar och en matte som kryper omkring bland benen och de rör inte en fena. In i boxarna och bägge ställer dig och äter de första de gör!! Ett bra tecken på trygga ponnyer.

Har nyss varit och hämtat hem dem och det gick lika bra det. Annat med Walle i morse när han skulle ut. Han är väldigt beroende av andra hästar. Men det måste vi ju jobba bort, så han fick vänta till sist med att komma ut. Efter ett bra tag så hade jag fått på grimman och vi kunde lugnt ta oss ut, men ett tag hade jag starka funderingar på att lämna honom inne tills jag vaknat nästa gång. Men då kom jag och tänka på vad grisit det skulle ha varit i boxen då och det orkar jag inte ta rätt på så, jag tjurade på istället och vann naturligtvis. Men efter 25 vakna timmar var det naturligtvis fel av mig att ta just den dusten i morse. Skyller på att hjärnan redan stängt av.

Nu ska jag fixa lite med middagen innan jag eventuellt sover en stund till innan nattjobbet kallar igen.

Ha en toppen kväll!

Önskar

Kerstin

 

Maria

10 december 2011 16:41

Ha, ha härlig rubrik!

http://maria-hastliv.blogspot.com

 

Erika

10 december 2011 16:58

Vilken härlig granne du har som kunde ställa upp. :)

http://eriikapettersson.blogg.se

 

marie

10 december 2011 21:17

Jag skulle nog oxå säga att detta tyder på en trygg matte !! Sv: Nehej saffranet glömde jag inte denna gång. Slängde i 4 påsar i rena förskräckelsen !!

http://flaret.blogg.se

 

Anna

10 december 2011 21:20

sv:skönt att veta vad man ska göra redan nu men det finns risk för att det blir lite för mycket^^ vi står ju som arrangörer för SM oxå^^

http://annashastliv.blogg.se

 

Nina

10 december 2011 23:08

Vilken toppengranne du har! Det är väl inte samma granne som brukar rida Walle och vars barn rider Prins?

Usch, jag fattar inte hur du orkar vara vaken 25 timmar i sträck. Jag skulle gå sönder av det, tror jag. Det är ju typiskt att du måste få jobb på båda ställena samtidigt. Det vore ju mycket bättre att få det lite utspritt. Hur jobbar du i jul då?

http://stallskogalund.blogg.se

 

Nina

11 december 2011 00:13

Sv: Jag kände mig lite ledbruten under torsdagen när jag stalljobbade, men det var inte så farligt. Tänk vilken tur egentligen, att det gick bra, det händer ju både nu och då att folk bryter benen. Hur sjutton skulle Hanse orka med att sköta det mesta själv med alla 20 hästarna och dessutom jobba heltid. Det skulle bli tufft.
Fredagen blev helt okej :) Lyset fungerade visserligen inte igen, men jag gick före traktorn och lyste med min pannlampa.

http://stallskogalund.blogg.se

 

carolina

11 december 2011 12:11

Nu kör även vi på en "this or that". Kom gärna med några alternativ, det betyder mycket! :)

http://asslatjejerna.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...