För några år sedan så hamnade en stor kille här av olika anledningar. Han hade många problem med sig i sin ryggsäck, men det största var nog att han inte förstod språket. Inte mitt språk och inte hästspråket heller. Mina 2 damer och lilla Lukas gick hårt åt honom i många månader. Den här stora killen ca 174 cm jagade lilla Lukas 74 cm i hagen, som tur va så var Lukas smidigare och så satte jag upp en tråd som han kunde springa under om det blev för mycket jagis. En annan bra sak var att min lilla dam New Dawn skyddade sin lilla kompis. Den här stora killen blev utsparkad från hagen ett flertal gånger då han inte fattade vad damerna sa till honom. Efter några månader så märkte jag så sakta en förvandling i hans beteende. Han började lyssna på mig, samt att han inte längre försökte äta upp mig inne i boxen. Jag började jobba lite mer med honom, men insåg snart att min tid inte räckte till för allt han behövde. Att sälja honom var ju ett alternativ, låna ut eller ta bort. Jag vill verkligen poängtera att detta var inte bara en svår häst, i fel händer så skulle han kunna bli en livsfara både för sig själv och andra. Jag chansade och slängde ut en annons. Fick några svar, en del kan man ju fundera hur de tänker då de svarar på en annons där det klart framgår att det är en häst med STORA problem och så svarar vuxna människor som nyss börjat rida??? Hur tänker man då?? Men så svarade en tjej med rutin och kunskap. Det hon ville ha ut av en häst skulle kunna stämma med vad han kunde ge. Provridning bokades och allt stämde. Efter en lång sommar så lånades han ut i 1 år, för allas vår säkerhet. Deras första år var inte smärtfritt, men allt eftersom så hittade de varandra. Så det var med glädje som vi efter ett år genomförde köpet. Och det är med samma glädje jag läser hennes blogg, mail eller tar emot hennes telefonsamtal. Som idag när jag läste om deras uteritt. Trots att han blivit upprörd så löste sig situationen och allt gick bra. DET hade inte hänt för något år sedan. Tid och kunskap, samt en tjurig matte är vad han behövde och det är vad han fick. En sådan gång känns det bra i hjärtat att jag trots allt tog beslutet att sälja honom istället för att låta honom vandra till de evigt gröna ängarna. Att sälja häst, framför allt en häst med problem är inte lätt. Jag tycker det är viktigt att man är ärlig och hellre överdriver faran än att man slätar över eller rent av ljuger och säger att hästen aldrig gjort så tidigare.

Jag blev inte lurad när jag tog hem honom, jag visste (förstod) att det var en häst med problem, även om det inte uttalades lika öppet som jag gjorde när jag sålde honom.

Vad jag ville ha fram med det här inlägget var helt enkelt att jag blir så glad när jag läser om deras framgångar, som dagens bedrift. Kanske inte låter så avancerat i andras ögon, men för oss som vet så...

En hyllning till Anna som inte ger upp och gav livet tillbaka till Tabasco.

Kram på er!!

Kerstin

Men efter att ha tryckt i mig nästan ett helt rör med Treo sedan sen lördags kväll så sjukskrev jag mig inför nattens jobb!!?? Sjukt trött och kanske inte just migrän nu, men en huvudvärk och illamående som heter duga!!  

Är inte riktigt jag som gör en sådan sak, men jag bara orkar inte. Finns annat än jobb också. Har jobb inbokat hela veckan så jag känner att jag ska orka med det också.

Nu ska sonen till tandläkaren, fy för att köra trött i detta snö väder, men jag gnäller inte...

Återkommer

Kram

Kerstin