Tja regn, grått, kvavt och en attans massa mygg gjorde ju att humöret inte var direkt på topp i går förmiddags. Avskyr mygg och svett... Hu..

Men efter att ha röjt lite inne, så kom solen fram och mitt humör steg sakta. Efter en fika med barnen ute på altan så städade de upp lite och jag gick ut för att rida, sa till dottern att den dagen hon kände att hon vågade så var hon välkommen att följa med på Walle, i lina då förstås! Jamen se det var inga problem, det vågade hon redan idag. Sagt och gjort. Eftersom rutinen bröts för Walle då vi tog in honom tidigare, så valde jag att inte tramsa med något onödigt, vi borstade, sadlade och tränsade utan större problem, fick inte över tyglarna, så de fick jag öppna men jag "bråkade" inte utan bara gjorde det... Upp med ungen och upp med mig och iväg.. Vi fajtades med miljoner mygg trots myggmedel på både hästar och oss.. Blev lite bättre när vi kom ut på travvägen. Där fläktade det bättre. Vi tog den långa sega backen och sista biten så travade vi en bit. Walle flåsade som en blåsbälg när vi kom upp på toppen, men vi fortsatte trava ända fram till stigen som går hem igen och det var en trött Walle pojke som skrittade bakom oss. Så till slut så frågade jag om hon vågade rida ensam och ja, det skulle nog gå bra, var nog ingen risk att Walle skulle orka hitta på något när han va så trött. Dessutom är ju Hero en klippa att styra in i om det skulle bli något. Walle är inte busig på det viset, men rädd kan ju alla bli och han blir stark när han drar ner huvudet och vill äta och så.

Lite suddig bild i farten!

Hemma igen så var han helt okomplicerad att hantera. ;) Det är det som är metoden, trötta ut honom, hi hi!! Hoppas på lite sällskap idag med, bra för tjockisen att röra på sig och lika bra att passa på när dottern ändå har en allergitablett i sig.. De räcker ju 24 timmar, så om hon rider 2 dagar i rad vila 1-2 och så häst igen 2, vill inte att hon ska ta tablett varje dag. Men jag tror ändå att det blir hästfritt i längden... Tyvärr... 

Precis innan vi var hemma så hörde vi åskan och jag var precis klar i stallet när himlen öppnade sig och skyfallet kom. Ibland har man tur! :)

Kvällen avslutades med filmmys och bus. Ha inte känt mig så här lugn och avslappnad på evigheter, tror jag helt enkelt bara gett upp helt. Hur jag än gör så slår det ju alltid tillbaka på något vis har jag märkt. Som när X:et säger när han drog för ett år sedan att han inte ville ha något och så nu säger han att det är väl dax att dela upp sakerna... Säger inte att han inte har rätt till det, för det har han, men.. Tja jag vet inte och som sagt jag orkar inte fundera på det heller. Tog ett varv i huset och insåg att jag inte just ville ha något av det vi har heller och kanske var det det som gjorde att lugnet kom... Jag vet inte, känner mig inte uppgiven, bara helt lugn och tillfreds. Kanske jag redan omedvetet har tagit beslut angående mitt liv som jag ännu inte riktigt förstått. Som sagt har varit många funderingar sista tiden, kan vara så att alla de på något sätt landat och börjat få fäste. Den som lever får se..

Kram på er!

Kerstin

Ja jag delar upp dagen på 2 inlägg, annars orkar ni inte med..   

Börjad emed skolavslutning och picknick i det gröna på förmiddagen. Sol, lite blåst och liiite kyligt om solen försvann bakom ett moln, men ändå helt ok. Jag har inget emot lite svalkande vindar, håller mig svettfri och vidriga små flygfän borta.   

Parken där avslutningen är.

Fika mys..

Hemma igen så var det hundpromenad och annat små fix innan Hero fick på sig sadeln och vi begav oss iväg ut medan det fortfarande blåste. Idag red vi ner till min äng, hade inga förhoppningar om att det skulle gå bra, den ligger för det första lite inne bland träd och buskar så det brukar vara gott om flygfän och varmt där och så har jag ju inte riktigt tyckt att Hero känts ok sista tiden, ingen hälta direkt, men ovanligt "stel" eller något. Men det behövde jag inte oroa mig för. För det första så fläktade det riktigt bra eftersom de avverkat så pass och för det andra så var inte Hero det minsta stel eller ovillig till jobb. Så det är nog underlaget som spökar när jag rider ut. Hoppas att jag kan pröva ut ett par boots som passar nu efter hovis varit här och fixat till det "sista". Vi håller oss till gräs fram tills dess.

Efter den svettiga turen, svettet berodde inte på något hårt pass utan värmen!! Så var det ju lika bra att spola av honom tycket jag. Och jag tror Guldgossen uppskattade det lika mycket! 

Svansen och manen fick sig en schamponering, men resten av hästen blev bara avspolad. En schamponering till på svansen och den är vit igen.. Tror jag... Ha ha!!

Va lite "sur" på Hero här om dagen då jag köpte ny grimma åt honom så han fick en rosa/lila... hi hi. Får duga som sommar grimma, de blir så äckliga ändå efter svett och flugmedel.

Efter jag spolat av Hero så lät jag honom gå kvar ute och beta på gräsmattan, ingen risk han skulle dra iväg eftesom han gillar sällskap och Walle och Prins var ju i hagen och killarna inne. Så gissa om jag blev full i skratt när han märkte att jag försvunnit och han med raska steg kom efter mig och in i stallet, där ställede han upp sig på gången som vanligt och tittade ut genom dörren, ha ha!!

Innan ridningen så förlade jag mina "3 saker" till stallet idag. Slängde och rensade i stallgången och tog sedan och hängde fram hästarnas egna väskor på deras krokar. Eg tycker jag inte om att ha saker i stallgången, vill bara ha grimmor o grimskaft hängandes där, tycker det ser hemskst ut med täcken som hänger på boxdörrarna osv, men nu blev det helt ok faktiskt. Blir ju sådant spring fram och åter annars. Varför jag inte har samma borstar till alla beror på smitto risk, någon häst kan få någon hudåkomma som man kanske inte ser direkt eller så.. Och varför sprida smittan i onödan. Men jag följer det inte slaviskt, men i det stora hela så har alla sina saker. Och nu även sina färger.   

Walle fick rosa, Curre grönt, den hårdrockande Sullivan svart, Prins har blått och Hero har bruna borstar och väska.

Naturligtvis är de flesta borstarna i matchade färger!! 

Kram på er!!

Kerstin

Eftersom vi akulle ta en lugn tur idag (som alltid) Hero och jag så bestämde jag mig för att Walle skulle få röra på fläsket och följa med som handhäst. Walle skötte sig i det stora hela mycket bra och Guldgossen var ju som vanligt en riktig Hero!! Blev så full i skratt när vi skrittade och travade lite på vår travväg, för ibland så kom Walle lite framför mitt ben, mer mot Heros bog och då hade jag sagt till några gånger i början att han inte fick gå längre fram. Och nu när jag inte hann med så sa Hero till, vände på huvudet och motade bort honom, lyssnade han inte så nöp Hero till honom. Ha ha, han är så bra! Att han är van att gå med handhäst är det ju ingen tvivel om. Han sköter sig exemplariskt, med Sullivan har han en ängels tålamod, och först nu som han börjat säga åt honom att "skärpa till sig". Walle tyckte han väl kunde hålla sig i skinnet direkt, hi hi.

När det gällde Walle var det rätt intressant att se att han faktiskt fann sig rätt snabbt i att jag var "ovanför" honom och jag fick ta honom på huvudet och till och med öronen!! Walle som är van att gå i Prins lunk fick jobba på bra. Långa steg i skritten, fick trava i kapp och trava på bra när Hero travade. Bara det att fokusera på oss och inte allt som hände i skogen var en bedrift av honom. Hemma efter turen fick jag göra vad jag ville med honom. Hi hi!!

Hero kändes halt på ett bakben när vi började trava, saktade av, travade igen, lite bättre, ingen hälta men konstig. Skrittade en bit prövade trava igen, kändes ok. Hemma igen så såg jag att hela ena bakbens skyddet snurrat och den är rätt hård på ena sidan så det var säkert när den låg mot senan eller så som han haltade. Skippar dessa skydd i morgon..

Curres köpare backade ur, blev något strul med gården de hyr, så  de måste flytta och vet inte vart... Suck...

Bilderna ligger i telefonen så jag ixar det i morgon. Ha den strålande dag i solen!

Kerstin

Jobbat i helgen och en jag känner var in och berättade att han skulle debutera med sin pålla på söndagen. Åhh vad jag kände ett sug efter att oxå få åka hem och fixa med allt som hör en tävling till, fläta, bada, trimma till och putsa. Och när jag sedan såg att han vann båda klasserna så fick jag ännu mer sug att tävla. Känna pirret, nervositeten mm... Så när jag kom hem från jobbet och gjort alla måsten så gick jag ut och hämtade in min tävlings outfit. Tänkte att om jag hänger fram den så kanske känslan håller i sig.   Eller vad tror ni?! Kanske blir jag bara deppad efter en tid och slänger den, men men då är det någon mening med det också. Man är bra fjantig ibland, men vad gör man inte för att hitta rätta suget igen. 

Idag skiner solen och det blir lite ute fix större delen av dagen. Fläktar ganska bra så jag ska nog passa på att rida nu på förmiddagen. Ska ta med Walle som handhäst tänkte jag, borde inte möta andra hästar den här tiden på dagen. Sedan är det ju bra han får gå med eftersom jag tänkt börja rida när barnen rider och jag vågar inte släppa dem helt ännu. 

Nattugglan Kerstin satt och halvsov i soffan redan vid kl 20 igår kväll ,så kl 21 låg jag i sängen, vaknade till vid 4 i morse, men somnade snart om igen och vaknade inte förrän klockan ringde. nästan 10 timmar sömn, välbehövligt, då jag gått på vilja och inte pigghet i helgen. Orkade inte ens gå med hundarna på söndag morgon så X:et var snäll och tog dem på dagen, släppte av dem på vägen till jobbet. Så är jag "snäll" och hämtar barnen från skolan idag och i morgon, fast jag vill ju träffa dem så vet inte om det är lite ego eller snällhet.. Dock vet jag ju att jag hinner med bra mycket mer om jag inte hämtar hem dem, då flyter ju jobbet hemma på i en jämnare ström. För och nackdelar med allt. Men nu ska jag iaf sätta lite fart.

Ha det så soligt!

Kerstin

Hero och jag har haft en svacka i ridningen. Inte bara att jag inte haft dåligt med lust utan vi har fastnat lite. Han/jag/vi har ju våraa svagheter och när jag/vi ska förbi dem så blir det stressigt, vissa gånger hysteriskt och det viftas hejvilt med frambenen eller så använder han sig av piff o puff. Om man då tar att vi i princip alltid rider damma väg och gör samma saker vid samma ställen på grund av att det är liksom de få ställen vi har på oss att göra vissa saker så tappar man snart lusten till allt. Blir lite som ett ekorrhjul, har försökt bryta vårt mönster nu med att bara skritta, skritta och göra halt naturligtvis, stå still och skritta. Så trist och tråkigt att jag knappt orkar göra det, än mindre skriva om det. Igår fick jag tvinga mig än en gång att klä på mig och hästen sakerna, fast ändå kändes det liiite roligare, liiite mer lust. Massor med myggmedel på både mig och hästen innan så jag slapp reta upp mig på det också. Vi började lugnt, men lite fick jag påminna honom om tempot och halterna. På vägen bort satt jag och funderade på vad vi tog upp på kursen om att ha en "kriterieplan" ...

Stor näsan...

Satt och filosoferade mig igenom den och på hemvägen försökte jag förklara för Hero att det var en bra plan, han var lite skeptisk, men hur det nu än va så måste vi på något vis ha enats om något då jag faktiskt "fick igenom" lite som vi länge kämpat med. Så kanske, kanske kom vi fram till ett liiitet genombrott, men idag är ju en annan dag så vi får väl se. Annars får jag väl fundera ut något annat sätt.. Stress kan ju betyda lite av varje, att han inte förstår vad jag vill, men försöker ju tappert ändå eftersom han så gärna vill vara mig till lags. Att han inte kan genomföra det för att det tar emot i kroppen/framkallar smärta eller att hans arbetsglädje förvandlas till stress och det blir lite error i hjärnan. Måste nog jobba vidare med vår kriterieplan.

Annars händer inte så mycket, men vad gör det när solen lyser och jag har en ledig dag.

Ha det så bra!

Kerstin

Idag har jag haft en riktig "vuxen dag". Ha ha, dammsugit, svabbat, städat badrummen, vet inte om jag ska skriva putsa fönstren, jag tror jag nöjer mig med att skriva tvättat av dem på insidan, iaf 3 st av dem, så nu är vardagsrummet klart. Hundarna har naturligtvis fått sina turer i skogen, stallet fått sitt, Gjorde toast skagen till lunch åt oss, sedan sadlades guldgossen och vi begav oss ut i skogen. Han är ju riktigt rolig min guldgosse. Idag gjorde han halter lite som han ville mest hela tiden, kollade läget, kunde man kanske få sig en godis eller. Stannade och tog det lugnt på den steniga stigen. Stod still och filosoferade på travvägen, hi hi, han är bara för härlig. Vid varje korsning så tvekade han, skulle vi verkligen gå hem redan?? Men så illa var det, middag mm ska ju göras. 

Summan av dagen är faktiskt en dag med guldkant, trots vuxen jobb, hi hi!!

Hoppas ni oxå haft det bra!

Kerstin

Började dagen med att dra på mig springskorna och ta en lättare joggingtur i skogen. Lyckades avstyra Dexters jaktlust 2 gånger och sedan få honom att springa så fint bredvid mig. Men så när vi var nästan hemma så drog han, som en avlöning!! Borta!! Eddie och jag fortsatte gå, ny filosofi jag har, försvinner Dexter så får han allt leta rätt på oss sedan också. Hörde ett brak i skogen och sedan ett voff/gnäll/skrik.... Tja, var ju tvungen att vissla in honom då.. Brakade till så kom han ut från skogen. Kopplade honom och gick hem, kunde inte se något konstigt med honom. Men väl hemma så skakade han i ett bakben och ville inte riktigt ställa ner det, gnällde till när han försökte lägga eller sätta sig. Kände igenom honom och när jag kom ner till sporrarna så gnydde han till och drog undan benet. Höll i honom och försökte känna, men då morrade han och ville där ifrån. Lät honom vara då sporrarna var kvar, men antagligen hade han fastnat i något och var öm i dem. Tog nästan 3 timmar innan jag fick honom att våga sätta sig, hade på honom BoT täcket ifall det var något i ryggen/korset, även om jag inte fick fram någon reaktion där. 

Medan han kurerade sig inne så sadlade jag på Hero och begav mig ut i skogen igen, idag skulle vi bara jogga lite... Där var inte våra tankar riktigt i synk. Hero hade bråttom, inte lika bråttom som han hade förut, men tillräckligt för att inte se sig för vart han sätter fötterna, vilket resulterade i att han ilade på bland stenarna på en smal stig och PANG så satt mitt knä i ett träd som stod där.. Aj aj sa jag och bannade mig själv för att jag inte tränat in den där "halten" som jag fått tips om. Eller rättare sagt jag tyckte nog att vi var rätt bra på den som det va... Tydligen inte... Så sedan blev det till att träna på den, mellan trav passen, tog en galopp och gissa om jag blev förvånad när vi fattade samma galopp idag!! Tjohoo liksom!! Hero låg på och underlaget var bra så jag lät honom gå iväg en bit. Oj vad skoj han tyckte det var, jag med faktiskt. Han kändes säker på foten och då gör det mig inget att rida fort. Tog tillbaka och varvade ner innan vi återgick till halt träningen. Så på hemvägen så kunde han till och med stanna på stigen med stora stenar och en liten backe, där brukar han bara rusa igenom eftersom han får lite panik över vart han ska sätta fötterna. Det är alltså inte en stenig stig utan en vanlig mjuk stig, men med mkt stora stenar så man måste se sig för vart man sätter fötterna när man går där, hänger ni med?! Den är dessutom smal, krokig och i en backe med träd nära stigen.. Aj aj!!

Stallpyssel och en besviken Walle som länge stod vid grinden och tittade efter mig, hade lovat att jobba med honom idag, men pannknacket som hängt med sedan morgonen började gå över till migrän och jag kan inte då.. 

Kvällen slutade med att jag låg med riktig ordentlig migrän i soffan medan vi slö tittade på TV, jag blundade mest visserligen... Är glad att migränen avtagit ändå. Har ju inte det 3 dagar/månad nu. Ibland går det 2-3 månader mellan anfallen nu. Och sist var det inte så här illa, att det blev så här i går berodde nog på att jag både joggade och red trots att jag kände av den. Så idag blir det bar en promenad med hundarna och en skritt sväng på Hero.

Ha det så bra i dugg regnet!

Kerstin

Ja nu börjar jag äntligen känna att jag verkligen får ett kvitto på att mitt lugn och tålamod gett resultat. Och det känns otroligt bra i hjärtat!! En pigg och glad Guldgosse och jag tog en skogstur, snön har ju äntligen försvunnit så pass att vi kan ta oss upp i skogen och traska omkring. Det blåste bra på hygget.. Men guldgossen bara skrittade på.

Lite vind i håret!

Vi traskade upp till trav vägen för att kunna få till lite längre travpass efter att ha skrittat nu under en tid igen. Vägen var mjuk och bra, relativt torr också. Hero hade öronen framåt och tyckte att vi skrittat nog nu. Men så fort jag tar tyglarna så lugnar han ner sig, helt ok i formen och travar på i ett ok tempo med bra takt. Att det ibland går lite för fort tar jag på mig helt då jag tippar lite fram och även omedvetet ökar tempot i min lättridning. Lade in skrittpauser, träffade en människa i skogen som vi stannade och prata med, Hero stod lugnt kvar. Skrittade vidare, kom en häst på vägen, jag vände eftersom jag skulle rida samma väg tillbaka, gjorde mig beredd på den vanliga lilla kampen när han ser en annan häst, men icke, han tittade lite på den, fokuserade på mig, klippte lite med öronen mot mig och mot den andra hästen för att sedan spetsa dem och trava på lugnt. Vi travade ikapp människan igen, skrittade förbi och pratade lite med denne igen och när vi sedan kom ut på raksträckan hem så fattade jag höger galopp och Hero vänster... Brydde mig inte i det eftersom jag insett att det är mig det är fel på. Vi galopperade på i ett mycket behagligt tempo, kortade lite, bytte till höger, fortsatte i samma härliga tempo, kortade lite, längde lite, lättade på handen och gav honom ganska fria tyglar, han bara rullade på.. Satte mig ner, kortade upp honom UTAN att ta i tygeln, saktade av till skritt och halt, klappar i massor och en liten mumsbit!!   Nöjd matte, MYCKET nöjd matte!!

Inte bara pälsen som glänste som guld i dag!! ♥

Det var en nöjd häst och ryttare som klev in i stallet sedan. Sedvanligt pyssel och en lite missnöjd Walle som inte kunde förstå varför han skulle nöja sig med mina klappar när Hero fick MAT i krubban?! Vilka orättvisor det finns här i livet sa han och Prins. Eftersom Walle är en smart ponny så försökte han verkligen visa sin bästa sida, lyfta alla ben utan trams, öron inga problem. Men allt han fick var klapp, mys och en morot.. Söt nöt! ♥ Prins har ju för längesedan genomskådat det där och vet att det räcker med att han spetsar sina öron och ser söt ut så får han en morot extra. Småkillarna showade som vanligt och gör så jag ler lite extra och känner hur hjärtat slår lite extra för dem. Gillar inte alls tanken på att sälja Curre...

Ha en trevlig kväll, själv kommer jag fortsätta le ett bra tag till!

Kerstin