stallrosen

Inlägg publicerade under kategorin Presentation

Av Kerstin - 18 mars 2012 08:18

Nu har jag läst om många om av mina bloggvänners start inom ridningen, så det är väl dax att förtälja min historia. Jag har alltid gillar djur, mina föräldrar hade en Zooaffär där jag tillbringade måååånga timmar med att gosa och ta hand om alla pälsbeklädda djur. Den enda kontakt jag haft med hästar var när vår dagisgrupp fick åka till ridskolan och åka häst ett varv. Jag fick då rida den STOOORA vita hästen (visade sig sedan vara en liten b-ponny. Visserligen större än den andra b-ponnyn som gick med då..   ). Sedan var det stiltje i hästlivet, ritade massor av teckningar på hästar, men that's it. Men så skaffade min bror en ny tjej och hon älskade ju hästar och släpade med mig till ridskolan. De 2 första gångerna fick jag skritta och kanske trav lite på en stor shettis som hette Manolito (fast jag gillade ju lilla Clay mer, såklart...). Hon gick bredvid mig och höll i honom. 3:e gången tyckte hon att vi kunde rida ut tillsammans, jag fick ett russ som hette King och iväg ut i skogen bar det hon, jag och 8 st till, som dessutom var ridvana!!! Tjohoo!! Ja, ni kan väl ana hur det gick.. Gick väldigt bra före och efter galoppen kan jag meddela. 3 uteritter och 3 avfallningar senare så satt jag faktiskt kvar, även i galoppen, men nja, rida var kul, men det här med galopp... Näää..  Så köpte hon en häst, Starlight. Ett fint brunt sto med lite egna idéer, har fått för mig att det var en arab.. Och världens sötaste lilla get som hette Skrållan!! Den sommaren fick inte min kära bror och hon mycket egentid... Jag fick lite lektioner av henne i en gräshage, skritt och trav, ville fortfarande inte galoppera, men i slutet på sommaren så klarade jag faktiskt av att rida ut på henne helt själv. Så tog sommaren slut och häst och get såldes.


Jag fick nya klasskamrater, eftersom 2 klasser slogs ihop och bland de nya var det flera hästtjejer. Jag började följa med till ridskolan och det tog inte lång tid innan jag var "en i gänget". Älskade att borsta, mysa och pyssla. Vi var där först och åkte sist, jag om mina nya kompisar. Underbar tid. De red, jag hade inte en tanke på det, kölistan var ju mils lång dessutom. Men eftersom jag mer eller mindre bodde i stallet så antog ju alla att jag red.. Ganska självklart egentligen.. Så helt plötsligt så fick jag börja rida ut privathästarna. Jag tyckte de var stor och ganska läskiga, men jag fick ju rida. Nu vågade jag ju knappt ta tyglarna, så jag skrittade ju bara lugnt runt i skogen, livrädd att något skulle hända. Detta resulterade i att jag fick rida ännu mer och fler hästar, jag var ju den de kunde lita på, kom alltid hem med torra hästar, busred aldrig!!   Konstigt?!

Men så av någon anledning så kom en av ridlärarna på att jag inte red på lektion! Alla såg ut som levande frågetecken, hur var det möjligt!? Jag kom snabbt in i en ganska duktig grupp 2:a. De galopperade, gillade ju inte jag, lyckades undvika det några månader, man kan smita undan mycket med lite fantasi.   Hur det nu va så lyckades jag väl hänga mig kvar i galoppen några gånger och blev snabbt uppflyttad till en grupp 3:a, hua, här skulle man ju ta dig över hinder också, fanns det ingen ände på eländet!! Allt jag ville var ju att umgås med hästarna. Eftersom jag nu red på lektion och alla visste det så fick jag ju inte bara rida ut privathästarna längre, utan nu fick jag även rida inne om jag ville!! Herregud, jag visste ju knappt vad jag höll på med! Men, men man gör väl inte så mycket skada när man inte kan eller vågar...
Lika snabbt som jag fått flytta upp från grupp 2 till 3, hoppade jag nu till en grupp 4:a!! Och nu var ju inte hoppet långt tills jag helt plötsligt red i träningsgruppen!? Vid det här laget så hade jag börjat tycka det var ok att galoppera, hoppa mm. Hade hand om barnridningar och var ordförande i u-sek. Red 8-10 privathästar vissa helger och tävlade en av ridskolans ponnyer. Tja, sedan dess har det liksom rullat på. Blev uppslängd på diverse hästar eftersom folk hela tiden trott att jag kunnat, eller varit med om det förr. Jag har aldrig vågat säga emot, på gott och ont. Naturligtvis hade jag en kaxig period under mina sena tonår, trodde jag kunde det mesta. Det tog mitt fullblod Åskar, som jag var fodervärd på, snabbt ur mig och jag blev lite mer ödmjuk igen, insåg att jag aldrig skulle bli fullärd.


Tja, det var min start i hästlivet, ibland kan jag nog tycka det är konstigt att jag fortsatte...  

Hur började er karriär?

Kerstin

ANNONS
Av Kerstin - 13 december 2011 08:45

Här kommer en liten presentation av mina hästar!

Den äldsta och klokaste får inleda presentationen.

Prins

-89

e:

u:
Prins har en stamtavla, men jag har helt glömt av den   , kommer att uppdateras!!


     

En fantastisk shettis kille som dök upp när vi behövde sällskap till min förra häst New Dawn. Denna kille har gjort det mesta i sitt liv, sprungit på ponny trav, hoppat, dressyrat, lite western och lite NH tränad. Han var hingst tills han var 10 år. Då busade han så mycket med sin lilla ägarinna att de beslutade att kastrera honom. När vi lånade hem honom så sa de att han var otroligt snäll och att man kunde lita på honom till 100%. Detta var en UNDERDRIFT!! Han är SUPER DUPER, SAGOLIKT snäll och man kan lita på honom till 200%!! Han är klok, snäll, väluppfostrad och otroligt charmig. Vi har haft denna sagolika ponny hos oss sedan sommaren -08 och jag hoppas vi får många, många fler år med denna kille!


Sydney

 

-01

Imp. Holland

Utlånad.
Onödigt vetande: Sydney köptes av en kompis till mig och skulle gå som lektionshäst i hennes verksamhet. Kort efter hon kom och började ridas så insåg de att något var fel och det visade sig att hon hade en skada på ett bakknä. Skadan var orsakad av yttre omständigheter och inte ärftlig, så hon triangel märktes och betäcktes med Careful och 11 månader senare nedkom ett vackert stoföl. Eftersom avkomman var så fin och trevlig så bestämdes det att Sydney skulle få komma upp till mig och ev få fortsätta leverera föl. Nu blev det inte så, eftersom hon fungerade utmärkt som ridhäst och det inte riktigt funnits någon hingst som passat både mig, hästen och plånboken samtidigt. Men någon gång så... Beslutet att låna ut henne tog jag eftersom hon är en supersocial tjej som gillar och förtjänar mer uppmärksamhet än vad jag skulle kunna ge henne när jag beslutade mig för att köpa en häst som jag ev skulle kunna tävla lite med.


Mål: Betäcka henne och få minst en avkomma efter henne. När får tiden utvisa.



Talinums Secret xx
-02 
e: Talinum xx (USA)

u: Secret Companion xx (GB)
   

 Onödigt vetande: Secret har bara gått några löp om jag förstått allt rätt. Hon gillade inte att gå in i startboxarna. Och det kan ju stämma, vissa dagar gillar hon ju inte att gå in i stallet heller...   Knasfia..  Hon har gått som promenadhäst och avelssto innan jag köpte henne. Hon är väldigt rödhårig och tycker sällan som jag, eller jag som henne, beror på hur man ser det som... Vi har en lång och krokig väg framför oss. Hon är väldigt beroende av andra hästar, vill inte stå ensam i hagen eller stallet. Går att rida ut på ensam, men hon gillar det inte. Att borsta och mysa i boxen gillar hon skarpt. Åhh vad hon njuter. All annan hantering, som att tex leda henne fungerar, men hon är lite respektlös och man får var vaken på att hon kan hoppa till och då bryr hon sig inte om att det står någon i vägen. Detta och mycket annat är något vi ska jobba med.


Mål: Att kunna lasta själv och åka iväg på enklare träningar och tävlingar. LA/MSV tycker jag nog hon ska klara av, inte gångartsmässigt, men lydig kan väl alla bli.   Nu snackar vi dressyr alltså, i hoppningen struntar jag i om hon inte ens klarar av att gå över en pinne.    Jag vill naturligtvis även att hon ska känna sig trygg och vilja gå omkring i skogen och filosofera med mig på ryggen.


Zabina

Korsningsponny, kat b.

-06

Okänd härstamning
   

Onödigt vetande: Trots sina unga år så har hon en ryggsäck med mörka minnen i lilla fröken Zabina, som tur var så hamnade hon i rätta händer och hon fick den ljusa framtid som hon så väl förtjänar. Zabina fick välförtjänt rehab och en utbildning som inte går av för hackor. Hon är trots sina unga år en mycket utbildad ponny. Med sin förra matte så kan hon byta galopp i serier, går stadigt och stabilt upp till FEI klass i dressyren. Hon är hoppad, tömkörd, lite western riden, har gått i handikapp verksamhet, barnlekis, hennes förra matte satte henne framför en vagn (utan att spänna för, men det är inte långt borta), hon har börjat trampa lite och så kan hon vinka!!  

Mål: Lära barnen allt hon kan, vara tryggheten som Prins alltid har varit för dem. Jag ska fortsätta jobba henne på lång tygel, ev spänna henne framför en vagn. Eftersom hon är en så otroligt samarbetsvillig och ambitiös ponny så kommer vi även att lära henne lite mer trick. Jag tycker det är ett bra sätt för barnen att lära sig kommunicera med hästen. Hästarna blir otroligt uppmärksamma och lyhörda. När vi inte längre kan eller vill ha kvar denna super ponny så kommer hon att flytta tillbaka till sin fd matte, kan vill inte hon ha henne så blir hon kvar här. Det finns inga andra alternativ för denna stjärna till ponny. Hon är ju, precis som så många andra väldigt betuttad i Sullivan så.....   


Welcome CJ
 Korsningsponny, kat c.

-08

Okänd härstamning.
 
Onödigt vetande: En lite osäker kille. Men han går från klarhet till klarhet. Även han är en myskille.
Mål: Det är väl tänkt att även han ska bli en ponny till barnen. Men förhoppningsvis så kommer han att tävlas lite först av mer rutinerad ryttare så han får lite mer rutin när det är dags för barnen att ta över. Även han kommer att jobbat på lång tygel så han kan utbildas ordentligt.
 

Simms Cinzano

welsh mountain hingst

-08

e: Pegasus Commander RWM 66

u: Nerwyn Non

Hade 40 p sist han ställdes ut.

 

Onödigt vetande: När det bestämdes att jag skulle köpa Curre, som han kallas till vardags, så hade vi just köpt en fantastiskt vacker b-ponny flicka vid namnet Hulda (R.I.P), så planen var att jag inte skulle behöva sälja denna fantastiska lilla Sockertopp eftersom jag nu även hade en så fin hingst.... Smart va!? Nu blev det ju inte så, men jag ångrar ändå inte att jag köpte honom, eftersom han är en helt fantastisk individ. Ett kanon psyke, håller sig lugn i alla situationer. Visst han är hingst och kan visa det och han är en liten buspojke fortfarande, men när det verkligen gäller så är han helt cool!! Och en riktig myspropp är han. Han kommer först fram i hagen, kan stå och mysa hur länge som helst i boxen och älskar att lägga upp huvudet på min axel så jag kan klia honom i pannan och bakom öronen.


Mål: Ska ridas- och köras in. Kommer att jobbas mycket på lång tygel även han. Sköter han sig  och intresse finns för honom, så kommer han att få fortsätta vara hingst och visas mer även han. Är väl tänkt att barnen, framför allt sonen ska rida honom, men sådant ger sig med tiden. 


Molstabergs Sullivan

MIN fina guld (gulbrun) welsh mountain hingst

 f: 2009.

e: Molstabergs Cartier

u: Molstabergs Sunshade RWM 461

livstids betäckningslicens
   

Onödigt vetande: Köpte Sullivan med hjärtat, han tog mig med storm där han travade fram på bilden. Hjärnan lade av och vips så var han MIN!! Ångrar det inte en sekund. Han kom hit som en lite blyg 2-åring. Välhanterad, men skyggade lite vid hastiga rörelser. Idag är han en social kille, som litar på mig allt mer för varje dag.


Mål:
 Sullivan ska köras in, eftersom jag inte har några som helst planer på att någonsin sälja min guldklimp. Naturligtvis ska han även ridas in så mina barn kan rida honom om de vill. Jag kommer även att jobba honom mycket för hand, på långtygel mm. Lite andra idéer finns också, men de håller jag för mig själv ett tag till. Han kommer även att ställas ut och användas i avel om intresse finns.



Det viktigaste med våra ponnyer är att de blir trygga individer. Om de sedan blir stjärnor på tävlingsbanan det bryr jag mig inte om. Visst vore det kul, OM det nu är det barnen vill. Men vill de hellre leka cowboy och indianer med ponnyerna och flänga runt barbacka i vild galopp i våra skogar så är det helt ok för mig (så länge hästarna inte far illa). Jag vill bara ha glada barn på glada och trygga ponnyer. Att de dessutom är så fina är bara ett plus i kanten....     
Så nu hoppas att ni har fått lite koll.

Knappt man har det själv..

Funderar ni på något så hojta till bara så ska jag försöka svara.

Kerstin

ANNONS

Presentation


Livet går i vågor, upp ibland, ner ibland, men även i de brantaste nedförsbackarna så finns det någon liten sak som händer till det positiva. Det är just de sakerna jag ska försöka förmedla, de underbara sakerna som händer runt mig och får mig att må bra.

Fråga mig

11 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ stallrosen med Blogkeen
Följ stallrosen med Bloglovin'

Gästbok

Länkar

Översätt bloggen

Blogglovin

bloglovin

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se