Stallrosen

Direktlänk till inlägg 18 mars 2012

Mitt bakvända ridliv...

Av Kerstin - 18 mars 2012 08:18

Nu har jag läst om många om av mina bloggvänners start inom ridningen, så det är väl dax att förtälja min historia. Jag har alltid gillar djur, mina föräldrar hade en Zooaffär där jag tillbringade måååånga timmar med att gosa och ta hand om alla pälsbeklädda djur. Den enda kontakt jag haft med hästar var när vår dagisgrupp fick åka till ridskolan och åka häst ett varv. Jag fick då rida den STOOORA vita hästen (visade sig sedan vara en liten b-ponny. Visserligen större än den andra b-ponnyn som gick med då..   ). Sedan var det stiltje i hästlivet, ritade massor av teckningar på hästar, men that's it. Men så skaffade min bror en ny tjej och hon älskade ju hästar och släpade med mig till ridskolan. De 2 första gångerna fick jag skritta och kanske trav lite på en stor shettis som hette Manolito (fast jag gillade ju lilla Clay mer, såklart...). Hon gick bredvid mig och höll i honom. 3:e gången tyckte hon att vi kunde rida ut tillsammans, jag fick ett russ som hette King och iväg ut i skogen bar det hon, jag och 8 st till, som dessutom var ridvana!!! Tjohoo!! Ja, ni kan väl ana hur det gick.. Gick väldigt bra före och efter galoppen kan jag meddela. 3 uteritter och 3 avfallningar senare så satt jag faktiskt kvar, även i galoppen, men nja, rida var kul, men det här med galopp... Näää..  Så köpte hon en häst, Starlight. Ett fint brunt sto med lite egna idéer, har fått för mig att det var en arab.. Och världens sötaste lilla get som hette Skrållan!! Den sommaren fick inte min kära bror och hon mycket egentid... Jag fick lite lektioner av henne i en gräshage, skritt och trav, ville fortfarande inte galoppera, men i slutet på sommaren så klarade jag faktiskt av att rida ut på henne helt själv. Så tog sommaren slut och häst och get såldes.


Jag fick nya klasskamrater, eftersom 2 klasser slogs ihop och bland de nya var det flera hästtjejer. Jag började följa med till ridskolan och det tog inte lång tid innan jag var "en i gänget". Älskade att borsta, mysa och pyssla. Vi var där först och åkte sist, jag om mina nya kompisar. Underbar tid. De red, jag hade inte en tanke på det, kölistan var ju mils lång dessutom. Men eftersom jag mer eller mindre bodde i stallet så antog ju alla att jag red.. Ganska självklart egentligen.. Så helt plötsligt så fick jag börja rida ut privathästarna. Jag tyckte de var stor och ganska läskiga, men jag fick ju rida. Nu vågade jag ju knappt ta tyglarna, så jag skrittade ju bara lugnt runt i skogen, livrädd att något skulle hända. Detta resulterade i att jag fick rida ännu mer och fler hästar, jag var ju den de kunde lita på, kom alltid hem med torra hästar, busred aldrig!!   Konstigt?!

Men så av någon anledning så kom en av ridlärarna på att jag inte red på lektion! Alla såg ut som levande frågetecken, hur var det möjligt!? Jag kom snabbt in i en ganska duktig grupp 2:a. De galopperade, gillade ju inte jag, lyckades undvika det några månader, man kan smita undan mycket med lite fantasi.   Hur det nu va så lyckades jag väl hänga mig kvar i galoppen några gånger och blev snabbt uppflyttad till en grupp 3:a, hua, här skulle man ju ta dig över hinder också, fanns det ingen ände på eländet!! Allt jag ville var ju att umgås med hästarna. Eftersom jag nu red på lektion och alla visste det så fick jag ju inte bara rida ut privathästarna längre, utan nu fick jag även rida inne om jag ville!! Herregud, jag visste ju knappt vad jag höll på med! Men, men man gör väl inte så mycket skada när man inte kan eller vågar...
Lika snabbt som jag fått flytta upp från grupp 2 till 3, hoppade jag nu till en grupp 4:a!! Och nu var ju inte hoppet långt tills jag helt plötsligt red i träningsgruppen!? Vid det här laget så hade jag börjat tycka det var ok att galoppera, hoppa mm. Hade hand om barnridningar och var ordförande i u-sek. Red 8-10 privathästar vissa helger och tävlade en av ridskolans ponnyer. Tja, sedan dess har det liksom rullat på. Blev uppslängd på diverse hästar eftersom folk hela tiden trott att jag kunnat, eller varit med om det förr. Jag har aldrig vågat säga emot, på gott och ont. Naturligtvis hade jag en kaxig period under mina sena tonår, trodde jag kunde det mesta. Det tog mitt fullblod Åskar, som jag var fodervärd på, snabbt ur mig och jag blev lite mer ödmjuk igen, insåg att jag aldrig skulle bli fullärd.


Tja, det var min start i hästlivet, ibland kan jag nog tycka det är konstigt att jag fortsatte...  

Hur började er karriär?

Kerstin

 
 
Maria

Maria

18 mars 2012 10:34

Ååå, vad härligt när man känner igen hästnamnen, som även jag började min "ridkarriär" på. King, Manolito och lilla-Clay, jag red dock på ridskola ;-).

Så härligt med detta liv, i alla fall då det flyter på...

Sv; Ja, vi hade Giver på prov i två veckor. Vi tyckte dock att han inte kändes helt ren i sina gångarter, vilket visade sig vara rätt känsla när vi veterinärbesiktade honom. Det är samma ägare som ägde honom som äger Mistral som vi har på foder nu! Min Lilly älskade Giver, han var otroligt trevlig!!!

http://maria-hastliv.blogspot.com

 
nina liljedahl

nina liljedahl

18 mars 2012 11:14

Vad kul att få höra om ditt hästliv :-)
Jag har många gånger tänkt att jag skulle berätta om m in början också, men det har inte blivit av ännu. Jag skulle kanske försöka ta mig i kragen nu....

http://stallskogalund.blogg.se

 
Anna

Anna

18 mars 2012 22:24

Jag går som vanligt mot strömmen;) Jag fick mitt hästintresse från min kusin som hade egen häst. När jag var 8 år fick jag en egen ponny trots att jag inte alls kunde rida. Började inte rida för instruktör förrän jag var 15 år och började hoppträna med min dåvarande "halvgalna" häst:O Sedan har det rullat på i många år (36 år) och några hästar (8:e hästen) senare...rider jag fortfarande:D

Svar:Det var en riktigt trevlig kväll:D

Japp!! "Lite" lugg är alltid bra att ha;) Hi hi!!

Mvh Anna & Tabasco:)

http://www.anaby.bloggplatsen.se

 
Camilla

Camilla

19 mars 2012 06:18

SV: Japp, hsn kommer till Kungsnäs. Träningarna börjar klockan nio och jag ska träna klockan tio. TRor att sista träningstoden börjar 17.

http://parellikusken.blogg.se

 
Mia

Mia

19 mars 2012 08:52

SV: Härligt. Du får ta och berätta lite om dina storhäst planer nu. Eller har jag bara missat dom?

http://miawetterstrom.blogg.se

 
Nina & Sydney

Nina & Sydney

19 mars 2012 08:53

Ja, det bli sååå skönt med utlandet. Dock är jag en aning skeptisk till Egypten men bara man håller huvudet kallt när alla försäljare ska dra in en och bjuda på the och se till att handsprita händerna efter hantering av sedlarna. Dessa förvaras ofta i underkläderna.. :o Iack!

Ang hundarnaså kommer lillan få vara hos min kusin och hennes katt och hund och Ingo kommer vara hemma i hundgården på dagarna och hos Maria bror (som bor granne med oss) på kvällar och nätter.
Fårskallarna går ute ch får tillsyn av hästgrannarna, samma så med hästarna. Dock får hästarna komma in och vila någon natt om det är fulväder.
Kalvarna ha vi inga då dom ska byta box i mitten av april. Buhuu :(

ja, just.. alla katter får också vara ute och bli matade av grannarna. Allt går att lösa. :)

http://stallsoder.blogspot.com

 
Erika

Erika

19 mars 2012 10:38

SV:
Tack :)
Hoppas de, får pröva de i eftermiddag. :)

http://eriikapettersson.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Kerstin - 1 februari 2020 13:44

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Av Kerstin - 29 januari 2020 12:40


Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Av Kerstin - 18 januari 2020 15:23


Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Av Kerstin - 4 januari 2020 14:05


Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Av Kerstin - 3 januari 2020 15:06

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...

Presentation


Livet går i vågor, upp ibland, ner ibland, men även i de brantaste nedförsbackarna så finns det någon liten sak som händer till det positiva. Det är just de sakerna jag ska försöka förmedla, de underbara sakerna som händer runt mig och får mig att må bra.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3 4
5
6 7 8 9
10
11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23
24
25
26 27 28 29 30 31
<<< Mars 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Länkar

Översätt bloggen

Blogglovin

bloglovin

Skapa flashcards