Började dagen med att dra på mig springskorna och ta en lättare joggingtur i skogen. Lyckades avstyra Dexters jaktlust 2 gånger och sedan få honom att springa så fint bredvid mig. Men så när vi var nästan hemma så drog han, som en avlöning!! Borta!! Eddie och jag fortsatte gå, ny filosofi jag har, försvinner Dexter så får han allt leta rätt på oss sedan också. Hörde ett brak i skogen och sedan ett voff/gnäll/skrik.... Tja, var ju tvungen att vissla in honom då.. Brakade till så kom han ut från skogen. Kopplade honom och gick hem, kunde inte se något konstigt med honom. Men väl hemma så skakade han i ett bakben och ville inte riktigt ställa ner det, gnällde till när han försökte lägga eller sätta sig. Kände igenom honom och när jag kom ner till sporrarna så gnydde han till och drog undan benet. Höll i honom och försökte känna, men då morrade han och ville där ifrån. Lät honom vara då sporrarna var kvar, men antagligen hade han fastnat i något och var öm i dem. Tog nästan 3 timmar innan jag fick honom att våga sätta sig, hade på honom BoT täcket ifall det var något i ryggen/korset, även om jag inte fick fram någon reaktion där. 

Medan han kurerade sig inne så sadlade jag på Hero och begav mig ut i skogen igen, idag skulle vi bara jogga lite... Där var inte våra tankar riktigt i synk. Hero hade bråttom, inte lika bråttom som han hade förut, men tillräckligt för att inte se sig för vart han sätter fötterna, vilket resulterade i att han ilade på bland stenarna på en smal stig och PANG så satt mitt knä i ett träd som stod där.. Aj aj sa jag och bannade mig själv för att jag inte tränat in den där "halten" som jag fått tips om. Eller rättare sagt jag tyckte nog att vi var rätt bra på den som det va... Tydligen inte... Så sedan blev det till att träna på den, mellan trav passen, tog en galopp och gissa om jag blev förvånad när vi fattade samma galopp idag!! Tjohoo liksom!! Hero låg på och underlaget var bra så jag lät honom gå iväg en bit. Oj vad skoj han tyckte det var, jag med faktiskt. Han kändes säker på foten och då gör det mig inget att rida fort. Tog tillbaka och varvade ner innan vi återgick till halt träningen. Så på hemvägen så kunde han till och med stanna på stigen med stora stenar och en liten backe, där brukar han bara rusa igenom eftersom han får lite panik över vart han ska sätta fötterna. Det är alltså inte en stenig stig utan en vanlig mjuk stig, men med mkt stora stenar så man måste se sig för vart man sätter fötterna när man går där, hänger ni med?! Den är dessutom smal, krokig och i en backe med träd nära stigen.. Aj aj!!

Stallpyssel och en besviken Walle som länge stod vid grinden och tittade efter mig, hade lovat att jobba med honom idag, men pannknacket som hängt med sedan morgonen började gå över till migrän och jag kan inte då.. 

Kvällen slutade med att jag låg med riktig ordentlig migrän i soffan medan vi slö tittade på TV, jag blundade mest visserligen... Är glad att migränen avtagit ändå. Har ju inte det 3 dagar/månad nu. Ibland går det 2-3 månader mellan anfallen nu. Och sist var det inte så här illa, att det blev så här i går berodde nog på att jag både joggade och red trots att jag kände av den. Så idag blir det bar en promenad med hundarna och en skritt sväng på Hero.

Ha det så bra i dugg regnet!

Kerstin

 

Erika

9 maj 2013 12:33

De är kul när de går fort, men de ska vara kontrollerat. :)
Annars blir de mest bara farligt.

Skönt med lite jogging.
Saknar de, men vet i tusan om jag någonsin kommer kunna jogga igen återstår o se.
Bra träning är det i alla fall. :)

http://eriikapettersson.blogg.se

 

marianne

9 maj 2013 12:52

Aj aj då...Dexter "lilla" så där har Leo oxå gjort vid nåt tillfälle...dom har ju så brått i skogen att dom inte hinner se sej för.
Akta knäna. .jag gillar inte att rida mellan träd som står tätt, sen jag slog i knät i en vägbom...fasen vad ont det gjorde :(

Härligt med galoppen :) Det är sån frihetskänsla.....
jag fattar precis hur du menar med vägen och stenarna....

http://marresmams.blogg.se

 

Nina

9 maj 2013 22:29

Så där gör jag alltid med hundarna om de sticker iväg från mig. Fick lära mig det när jag gick på kurs med Nora, att det är alltid hunden som ska vara uppmärksam på var föraren är och inte tvärt om. Och det låter ju både logiskt och bra, dessutom fungerar det ju också :-)

Jag fattar nog inte vad det där med halterna är? Eller är det "bara" att man ska kunna göra halt när som helst och var som helst?

Sv: Ja Da Capo ska ridas in nu i sommar (är planen). Han är ju min, så det är jag som ska rida honom i framtiden, men vi får se vem av oss som får vara försökskanin. Minou väger ju åtta kilo mindre än mig, så det kanske blir hon om jag kan övertala henne.

http://stallskogalund.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...