Jag tror på fullaste allvar att vissa personer kan kommunicera med djur. Att det handlar om att ha en snack över en fika och prata om väder, nej så klart inte. Men att vissa personer är mer mottaglig att ta emot viss information i form av tankar eller att bara kunna läsa av djur människor, absolut, typ en "Mentalist"   , hmm... Kanske man kan få hit Patrik Jane (Simon Baker)..   Mmmmmmmmmm....    Inbillning eller ej, det låter jag var och en av er läsare avgöra helt själv, var och en är salig i sin tro. Jag har själv råkat ut för vissa, för mig, oförklarliga saker, vilket gör mig "troende". Det som verkligen fick mig att tro var följande historia, som utspelade sig för ca 9 år sedan.

Jag var på jobbet som vanligt och kort efter jag kommit dit på morgonen så fick jag en oros känsla i kroppen, kunde inte sitta still, fick allt svårare att andas och ett tryck över bröstet allt eftersom timmarna gick. Till slut fick jag nästan panik och chefen skickade hem mig. Jag kan lova att jag aldrig någonsin kört så fort till dagis för att hämta sonen och sedan hem, körde hela vägen upp till stallet, vilket jag knappt gör fast jag har köpt foder eller dylikt. Flög ur bilen och ropade på hästarna.. 2 av 3 kom.. Den 3:e låg död längst ner i hagen. Efter några omtumlande timmar och veterinären varit ute så kunde hon konstatera att det troligast var hans hjärta som inte längre orkat. Någon obduktion krävdes aldrig av försäkringsbolaget, så låg summa och jag hade ju ändå aldrig fått tillbaka honom så för mig var det oväsentligt. Efter det gick inte hästarna på mer än halva hagen, de vägrade gå ner till platsen där han legat. Jag ringde Anna och hon "städade" bort lite energier, tog emot en hälsning från lilla Figge och "talade" om för min andra hästar att det var ok att gå ner. En stund senare ser jag hur hästarna börjar gå ner över och ställer sig på platsen där han låg. Efter det var allt som vanligt igen, fast en ponny mindre. Förklaringen till att hästarna helt plötsligt rörde sig i hela hagen igen kan man säkert hitta om man vill det, men min känsla under dagen.... Normalt sett så tycker jag ofta folk är ensamma när sådana här saker händer, vilket kan göra det lite svårare att tro på, i mitt fall var jag omgiven av arbetskamrater som såg mig och vad som hände med mig under dagen. Det finns andra historier också, känslor, händelser, som inte jag kan hitta någon förklaring till, men som jag säger, man får tro på det man vill.

Barn och djur går ju oftast bra ihop, eftersom barn är "oförstörda" i tanken, öppen. Hos personer som varit med om något traumatiskt eller så kan det bli så att deras sinnen "öppnas" igen. Jag har till exempel blivit mer mottaglig efter jag fått barn, efter sonens födsel så var det som att öppna Niagara fallet, det var en svår uppgift att ta in allt som hände runt mig då.

Det här är min historia och det är därför jag anlitar Anna ibland, sedan är hon en duktig massör och kiropraktiker vilket gör att jag får hästen helt "genom gången".  

Jag får se när jag får anteckningarna av Anna om jag väljer att delge er delar av det. Mycket av det tror jag inte ni kanske förstår så mycket av eftersom jag faktiskt inte berättar riktigt allt om mig och det som omger mitt liv.

Zabina är kort och gott en levnadsglad ponny, jag vet ju att hon har ett bagage, men det finns inte i hennes liv nu, djur går vidare, en viktig tanke när man jobbar med djur, de lever här och nu. En liten törn i hjärtat angående Zabina är att hon inte kände sig speciell. Alla andra var utvalda. Tänk vilka tankar man sänder ut, visst har jag personligen valt de andra, man kan säga att hon och Prins, som bägge 2 faktiskt är de bästa vi har, har mer bara kommit till mig. Lite så är det med Curre också, han är ju också en väldigt bra häst och med det menar jag även mentalt. Han är ju i princip lika trygg och fin som både Prins och Zabina. Att Prins är den absolut tryggaste vi har beror ju på hans ålder och livserfarenhet, Zabina är i princip redan där han är, fast med lite mer gnista och Curre måste ju naturligtvis få busa till det, han är ju bara en liten pojke än.

Så 3 lugna fina hästar kom till mig och 3 hästar som behöver lite vägledning här i livet valde jag. Som Anna sa, "Har du någonsin valt en lätt häst?" Och när jag tänker tillbaka... Nej... Sydney kom ju till mig, som en trygghet, Lukas valde jag, en lite spjuver när han kom, Ronja, den vackraste av dem alla och lika klok, hon kom som en trygghet.. Yin & yang...

Men jag älskar dem ALLA!!!   

Kram på er!

Kerstin

Så var det dax att lossa spänningar på Secret idag. Anna, som jag anlitat till både hästar och hundar kom. Hon kommunicerar (tro vad ni vill), masserar och kan kiropraktik. Tänker inte skriva om allt Secret "sa", men jag kan säga att det var VÄLDIGT mycket känslor som kom upp till ytan, både för mig och hästen (och även Anna hade en tår i ögat). Efter att ha masserat och fixat lite på Secret så var det dax att släppa ut henne, hon stod länge, länge och funderade. Sedan gick hon ner till höbollen, men så kom hon tillbaka till oss i galopp. Och från att ha haft en ganska markbunden galopp så kom hon nu med en rund och luftig galopp!! Fantastiskt att se henne. Nu ska hon få promenera några dagar och sedan ska vi skritta och ta det lite försiktigt innan vi startar upp igen. Ska bli väldigt spännande. Även Zabina påkallade uppmärksamhet och fick dela med sig av några tankar och fick lite lättare justeringar i kroppen. 

Vad ska det bli av min röda dam??

Ute hade killarna det super kul. 2 täcken hade de massakerat i natten som va, så visst märks det att det är vårkänslor i luften och en 3-åring som gärna vill ta för sig lite mer... Vi stod länge och titta på showen de bjöd på.

Har betäcknigssäsongen börjat?? Bäst att träna lite...

Sedan gjorde Sullivan misstaget att kolla om han kunde trycka till Prins....

Opps så dumt... Det fick han sota för kan jag lova...  

Mina fina killar!!  

Men trots lite vårkänslor så är de kompisar och håller hänger ihop.. Curre och Prins är bara för sköna tillsammans, de har verkligen sina hälsnings rutiner och kan mysa och ha det med varandra. Härligt att se.  

Blev en dag i stallet lite middag och sedan en tupplur innan nattens jobb.

Ha det så bra!

Kerstin   

Eftersom jag inte ridit Tant Röd under förra veckan så beslutade jag att longera henne idag. Alltid bra att kolla läget ibland och se hur hon beter sig, sist var ju ingen hit direkt..

Men först ut var Walle. Bara att konstatera att han kommer att bli en trevlig ponny. Lyckliga jag som äger honom, för han är ju så vacker och gosig också!!  

Måste köpa nytt bett, det som han fick med sig är en storlek för litet, han växer lill killen.

Plums i snön... Lite ska de ju jobba eller...  

Sedan var det dax för Secret.. Lite orolig inne, men super lugn ute. Ett stort steg framåt!! Hon är fortfarande lite spänd och ska bli längre i halsen, få fram nosen och sansa sig lite så hon trampar under sig mer, nu skjuter hon ju bara ifrån, MEN hon är helt klart på rätt väg, tycker jag i alla fall.

Men även om "skovlar" iväg här så visar hon ju ändå att det finns lite att jobba med.

Eller är jag helt ute och cyklar??

Någon GP häst är hon inte och det vet jag, så det behöver ni inte kommentera. Men en rätt trevlig, normal häst och det räcker långt för mig.

Jag är nöjd med henne idag och nu hoppas jag att vi kan fortsätta jobba vidare på det här.. Lugnet och formen, så kommer styrkan och musklerna.

Hon började "tramsa" lite i ena varvet och drog utåt, men då hamnade hon ju där det var oupptrampat och efter 3 varv så insåg hon att det var lite jobbigt och kom tillbaka till "min" volt.   Ibland måste man låta dem komma på saker själva. 

Var väl min dag i stort...

Bjuder på en bild av guldgossen, han fick låna Prins box medan jag mockade och den verkade han ju gilla.  

Ha det bra!

Kerstin

Så vad ska man göra när graderna kryper ner, ner och ner... Jo, man pussar och kramar lite istället...

Dagens bästa, Walle och dotter  

Sullivan och Curre..

Men visst har vi njutit av solens bleka strålar också..

Snöskottning..

Och så en vovve som inte kan hålla sig still...

Jag flyger!!

Nu kollas det på melodifestivalen..

Ha det..

Kerstin

.... Över hur det kommer sig att vi haft sådan tur att få en ponny som Zabina i vårt stall. Ni som läser detta har inte en aning om hur fin och duktig denna ponny egentligen är. Hon är ingen "vanlig" ponny. Jag har sett bilder och film på när Jennifer red henne och det är en RIKTIGT bra ponny, jag har tömkört henne ganska mycket och det är en underbar känsla!! Den här ponnyn i stort format och jag lovar att jag aldrig klivit av missnöjd någon gång!! En sådan här ponny är en sådan som borde ha hamnat hos en duktig, tävlingsambitiös tjej/kille, som tagit tillvara hennes talang. Men istället hamnar hon här.  I ett litet stall, men barn som tycker det är lika kul att skritta i skogen, som att gå över pallar, som att åka till ridhuset och "träna". Frågan är ju om Zabina någonsin kommer att få visa sina talanger på tävlingsbanan eller om hon bara blir en lurvig ponny som busar runt i skogarna.

En sak är säker i alla fall, älskad är och blir hon hela tiden och vad som än händer.

Lilla söta Sockertoppen var ju också en sådan pärla, grundutbildad, med en gång utöver det normala. Och ändå hamnade hon här. Jag är evigt tacksam för att denna underbara hästägare säljer med hjärtat och inte bara är ute efter att tjäna pengar.

Curre är också en talang, som jag är säker på att han kommer att ligga över det "normala", men med honom är det ju en annan sak, han var 3 år när han kom och hingst med skapliga poäng, han kan fylla ett annat syfte.

Så vart vill jag komma, inte en aning egentlige.. Tappade nog tråden..   Jodå, jag kan få lätt ångest när jag läser om alla talangfulla unga ryttare och föräldrar som tränar och tävlar och här står vi med kanon ponnyer som bara går och skrotar i en hage, får massor med kärlek, lite bus och mat. Är livet rättvist mot dem, eller gör vi dem orätt när vi inte utnyttjar deras talanger fullt ut? Ska jag leta rätt på någon duktig liten ryttare som kan få ta del av dem, tävla dem eller ska vi fortsätta ha dem som vi har. Gömma dem i skogen, njuta av dem, leka, träna och busa som vi gör, att ta dagen som den kommer och se vart vi landar. Jag vet att jag skrivit tidigare och frågat vad är en för bra häst och det här är väl egentligen samma fråga... Men vad är egentligen bäst för hästen?

Läste nu något om att någon djurrättsorganisation skulle jobba för att tävlingar inte skulle få fortsätta, hästarna var inte skapta för det eller vad det nu stod. Snälla... Det finns djur som har det sämre än tävlingshästar, hjälp dem istället. Hjälp tilla tt utbilda och sprid information så de som köper ett djur, vilket det än må vara vet vad den ger sig in i.

Idag biter det i kinderna och vi eldar redan för fullt. Vi får se vad dagen har att erbjuda.

Ha det så bra och klä er ordentligt!

Svamlar

Kerstin

.. Att säga hur man mår..

Annars är det kallt idag, frysen och trött, lätt illamående sedan igår kväll. Natten var dock bra, men vaknade av samma känsla. Tror det beror på trötthet. Ledig helg, har fått ganska mycket nätter resten av månaden så jag vet och kan planera några dagar framåt nu!!   Känns otroligt skönt!!

Nu blir det middag, en kort tur med vovvarna, lite stall och sedan soffan!!

Ha en toppen kväll.

Återigen, en kram till Camilla!!

Kerstin

Kändes så klart med mitt inlägg, men så läste jag om Camillas tragedi och jag blev helt tom.. Alla minnen kom tillbaka, känslan, jag lider så med Camilla.

Men jag ska samla ihop mig och berätta om mina fina och duktiga hästar.

Började onsdagen med att ta ut Secret och visa alla "läskiga" saker. Hon höll ju på att dö igår när hon såg de blå tunnorna som stod en bit ifrån grinden, så idag tog vi tag i det problemet. Blev inget fotande på henne, med tanke på hennes explosivitet så vill jag ha full fokus på henne. Har ingen lust att få några onödiga skador. Men hon skötte sig faktiskt RIKTIGT bra!! Hon förvånar mig till det positiva nu för tiden. Så efter att ha insett att bommarna inte skulle bita henne så kunde hon gå över den, stanna med bommarna under magen, backa över dem osv. Så det blev helt naturligt att bygga upp till ett kryss och sedan lägga upp bommen. Efter att ha kommit på att hon även måste lyfta bakbenen så hoppade hon riktigt bra! Travade lugnt fram till hindret, hoppade fortsatte i lugn galopp på volten!! Hmmm, börjar bli lite förtjust i min dam..   

Sedan vara det lilla Sullivans tur.. Oj oj vad läskig saker matte tagit fram, hua, bäst att gömma sig tätt bakom matte.

Blundar man så kanske allt försvinner... Eller..

Nix allt var kvar...

Men som tur är så är han ju relativt lätt att övertala, min guldklimp. Men se trava och hoppa över några bommar det tänkte han minsann INTE göra!!   Nej, men däremot travade han glatt runt mig. Fin pojken min!!

Tredje pållen ut var Curre.. Tja, vad ska man säga om den här killen.. Han är nog bland de absolut bästa och klokaste hästar jag haft att göra med. Vi kollade inte pall, matta, boll och tunnor med bommar. Han bara tuffar på, nyfiken, letar en uppgift hos varje sak. Så byggde jag upp ett litet kryss och han stod ju framför och kollade, så flyttade jag mig för att ta honom runt och på en volt så han ska få hoppa, vad gör den lilla killen då?! Jo han hoppar krysset som om det var den naturligaste sak i världen. Klappar om och berömmer honom, då vänder den lilla killen om och hoppar krysset igen, utan ansats!! Travar runt så han kommer till mig och ställer sig bredvid mig och kollar in min godis ficka. Han är så söt! Sedan fick jag vara med lite mer och styra in honom på volten och hindret. Det hela slutade med att jag lade upp bommen och han skuttade glatt över.   Ibland funderar jag om man inte ska kastrera den här killen. Tänk vad mycket kul han skulle kunna få vara med om då. Fast samtidigt så kanske det är just sådana här egenskaper och temperament som man ska avla vidare på. Han står lös på gången när jag hanterar honom, jag kan lämna boxdörren öppen om jag ska hämta något (om det inte står ett brunstigt sto framför honom vill säga). Jag kör in skottkärran i boxen när jag mockar åt honom. Jag kan knyta upp honom vart jag vill, kort eller långt, spelar ingen roll. Han har inget behov av sällskap, kan stå ensam, inne/ute, lastar sig själv.. Man får peta och ta på honom hur och vart som helst. Nya platser bekommer honom inte, han kollar sig nyfiket omkring och gillar läget. Han är ändå ingen mes, pigg framåt och väldigt nyfiken, kan busa, men är inte dum. Fasen vad bra han är!!

Det var meningen att dotter och son skulle rida idag, men andra saker kom i mellan och ibland måste man bara vara mamma.

Ha en bra dag!

Kram

Kerstin

Camilla, min älskade bloggvän sedan länge tillbaka har förlorat sin älskade tant.   

Jag lider så med henne eftersom jag vet vad hon gått igenom det senaste dygnet. Det var ju inte allt för längesedan jag själv var i samma situation!

Önskar så jag kunde göra något för dig, min kära vän. Men jag kan bara sända mina varmaste och mest kärleksfulla tankar till dig!

Kram

Kerstin