Stallrosen

Direktlänk till inlägg 30 juli 2013

♪ ♫ De ska va gött o leva.. ♫ ♪

Av Kerstin - 30 juli 2013 08:14

♫ ♪ Always look on the bright side of life... ♪ ♫ , Och så vidare... För det är väl så det ska vara, varför älta problem och sorgsenheter... Så nu ska jag se livet från den positiva sidan...

  • För hade inte gräsklipparen krånglat hela sommaren så hade ju jag inte behövt bygga hagar på gräsmattan till hästarna hela sommaren...
  • Och mister man en dåre så står det tydligen tusen till dårar där ute...
  • Och startar inte bilen så får jag ju jaga upp en vän att hämta upp mig, en vän som jag ändå allt för sällan träffar..
  • Och för att få hem bilen så får man be en mindre pigg storebror först hämta mig och sedan skjutsa till bilen. Väl där så startar bilen....
  • Och det var väl toppen att få en elräkning på över 7000,- i vintras så man fick göra sig av med en större del av besparingen som man slitit ihop över sommaren och allra bäst kändes ju det eftersom jag knappt använt mig av värmen eller så i huset...

Ja listan kan göras lång.... Men det är klart, får man inte sin dos av ledsamheter så uppskattar man ju inte de positiva sakerna i livet lika mycket..... Jag kan tala om att jag snart inte ens märker om det susar förbi en positiv sak, tro mig, jag ÄR medveten om att jag ska vara glad över en MASSA och det ÄR jag, men snälla, snart kan jag bara tänka på allt skit istället för att låta det bra som händer runt mig få sin plats. Jag har slutat fundera över min migrän och huvudvärk, att jag har ont i magen, att jag somnar och vaknar med ångesttankar, att jag vaknar med ett ryck mitt i natten med hjärtklappning eller att jag inte får åt mig luft... Ändå har jag inte gett upp, jag känner ju fortfarande glädje när jag sätter mig på Guldgossen och han snubblar sig fram i skogen, alltid lika glad. Jag blir fortfarande varm i hjärtat när små killarna tittar upp varje gång jag öppnar dörren på baksidan. Jag älskar mina barn och allt de och vi gör tillsammans, jag känner fortfarande hur skönt det är att ta morgonpromenaden med hundarna och få rensa tankarna och bara går och filosofera lite. 
Jag gjorde en "Göra lista" över det som bör göras nu innan jobb och skola startar och hängde upp den på kylskåpet. Dottern tittade på den och konstaterade att det var nog inte så farligt; "Vi kan ju hjälpa till med det." sa hon käckt. Hi hi, ja visst kan de det, en liten del av det hela i alla fall, men jag är glad för det lilla...

 

För att återgå till bilen så for vi till köpcentrat i går för att köpa skor mm inför skolstarten. Köpte en massa skor och gick ut för att starta bilen... Men se det ville den inte.. Brumm, brumm, men slog liksom aldrig igång.. Drog alla svordomar jag kunde på en gång, lika bra det... Ringde runt lite bland kunniga människor, men ingen va i närheten och kunde komma förbi. Fick förslag på vad det kunde vara och tja, kan ju säga att bilen var nära döden... Messade en vän som bor en bit innan oss och hon styrde om lite hemma och kastade sig i bilen och kom för att hämta oss. Bilskrället fick stå kvar... Med lite tur så kanske den var uppeldad eller så innan jag kom tillbaka... Hela dagen blev ju fel sedan, fick sitta och ringa runt till bilverkstan mm för att försöka komma på vad det kunde vara och ev priser på vad det skulle kosta. Gav upp till slut och återgick till livet igen, sonen och jag började gå igenom hans leksaker och städa hans rum, tog en väldigt svettig tur med hundarna, lagade middag, fixade stallet och när jag var på sista kvällsturen med hundarna så ringde brorsan och frågade om vi skulle hämta hem bilen. Tja, var väl lika bra det...

Han kom mullrande med sin STORA bil (läs monster truck eller så). Vi körde iväg och han parkerade snett bredvid mitt bilskrälle, jag kastade ut repstegen och klättrade ner och hånlog åt min lilla bil. Klev in i den och vred om nyckeln, kände hur den skakade till av rädsla för det stora monstret som brummade bredvid. Monster bilen skulle lätt bara rulla över lilla bilen och göra slarvsylta av den... Min bil tog ett livsavgörande beslut och ... STARTADE!!! Jamen vad i hel...e är det med dessa plåtburkar, det hade den ju kunnat göra redan i förmiddags ju... Men nu var det positiva tankar som gällde... Det senaste förslaget är att det är ngt glappt i tändningslåset... Tja, bättre än om kamkedjan gått sönder iaf... (tänk positivt)...

 

Carpe (fucking) Diem...

Positiva Kerstin

 
 
marianne

marianne

30 juli 2013 19:19

de första raderna läste jag med ett leende, vi tittade på Life of Brian häromkvällen och den är ju oslagbar...
men när jag fortsatte läsa så sjönk mina mungipor...vad sjutton??? 7000????? För hur lång tid då? Är dom inte kloka dom där elmänniskorna?
De där dårarna du mister kan du vara utan...men el? Det är ju ingen som kan klara sej utan den i dag.....
Gamla bilar är ett elände, bara att konstatera, men köpte du inte en ny i vintras? Eller var det i höstas?

Sv: Jag håller nog med där...dropbox är inget för dej ;)
kramkram

http://marremams.blogg.se

 
Kim

Kim

31 juli 2013 18:31

Gulliga fina du!

Ja du...det är tungt när det känns så där, himla tur att du har dina fina barn (de två-benta) och de ludna (fyr-benta).
Det tar sin tid att ta sig igenom, men du (med din attityd) kommer att orka igenom denna period i ditt liv...allt blir bättre.

Bamse kram!

http://varmt.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Kerstin - 1 februari 2020 13:44

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Av Kerstin - 29 januari 2020 12:40


Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Av Kerstin - 18 januari 2020 15:23


Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Av Kerstin - 4 januari 2020 14:05


Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Av Kerstin - 3 januari 2020 15:06

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...

Presentation


Livet går i vågor, upp ibland, ner ibland, men även i de brantaste nedförsbackarna så finns det någon liten sak som händer till det positiva. Det är just de sakerna jag ska försöka förmedla, de underbara sakerna som händer runt mig och får mig att må bra.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11 12 13 14
15 16 17
18
19 20
21
22 23
24
25 26 27
28
29
30 31
<<< Juli 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Länkar

Översätt bloggen

Blogglovin

bloglovin

Skapa flashcards