Igår tog en ovanligt lång helg äntligen slut. Dubbel jobbade lite och normalt brukar jag hinna sova mellan passen, men trots att jag var utan både hundar och barn i helgen så vart det dåligt med sovtid. Vet inte vad jag hade för mig mellan passen, men sov gjorde jag inte iaf, vilket är mycket dumt naturligtvis.   Så när äntligen måndag morgon kom och jag fixat med hästarna, startat diskmaskinen och plockat lite här hemma så hägrade sängen! Poff.. så sov jag.. Hörde någonstans långt borta hur hundarna kom hem, vaknade till vid 11, gick på toa och bums i säng igen.. Vaknade strax före 13, var som en zombie, hade nog sovit längre om det inte varit för att telefonen plingade att jag fått sms, några stycken till och med... Ha ha, jag hade inte hört de första 5 st så det var lite oro i det jag vaknade av, hi hi!! Kunde lugna personen med att allt var bra förutom lite huvudvärk, som kommit av för hårt sovande.

Skola, barn, mellis, hundar mm allt är åter som det ska. 

Blev en härlig skritt tur på fina Hero på kvällen. Dagen till ära så fick han på sig sitt nya schabrak, ett svart, med guldpassparoll, SÅ snyggt på honom, tyvärr finns det bara i allround, men det funkade ändå på dressyrsadeln. Jag blir fortfarande lika förvånad varje gång jag skrittar ut med guldgossen och han bara skrittar. Hela turen i går så gick han på i ett bra tempo med långa härliga steg, både bort och hem. Om han av någon anledning ville iväg så blev det trav, inget taktande eller annat trams. Jag tror han är lika förvånad själv och nöjd framför allt, nu hinner han ju spana in omgivningen och upptäcka saker att skygga för och spana in lite extra  . Ja han är fin och bra på alla sätt den finaste stora guldgossen.

Den lilla gula gossen har ju vuxit och blivit en fin pojke han med, ska styla upp honom och fota lite framöver. Satt en natt och kollade lite på bilder från när han kom i höstas, han var ju fin redan då, men nu, lite mer massa, mycket mer man och lugg, snygg kille!!   Även Walle har vuxit till sig och ser inte längre ut som en damcykel i ryggen. Curre lika fin som alltid, lite stor magen kanske... Och lika med lilla söta Prins. 

Nu ska jag lämna dator och bloggen en stund, skogen och min springrunda hägrar, nästan lite abstinens efter att inte  ha sprungit på 4 dagar! Är nog ett sundhetstecken tror jag...   

I min presentation har jag skrivit att livet går i vågor, men att även i de djupaste svackorna så finns små glädje ämnen och så är det.. Vissa dagar ser jag dem inte och det är då jag tvingar på er depp inlägg, sorry! Men jag ska försöka hänga kvar i de små glädjeämnena i livet nu och framöver. För jag har många sådana. Så även om förluster och tråkiga händelser dyker upp så finns de där, små, men viktiga guldkorn i vardagen. Ibland väljer jag att förstora dem lite, för min egen skull, för att jag ska få energi att gå vidare, att se bortom det trista och det hjälper. Något att tänka på även för er andra om ni känner er deppig. Inte alltid så lätt, men det är ju så mycket trevligare att må bra. 

Kram och ha det så bra!!

Kerstin

 

Cicci

21 augusti 2012 10:07

Så sant !!
Tänk om man kunde plocka fram de stunder då det e som värst . Härligt att höra att du e på gång igen :) man saknar dina inlägg när du e "borta" . Ser fram mot massa nya bilder på dina älsklingar
Kram C

http://www.bonnaliv.bloggplatsen.se

 

Ylva

21 augusti 2012 10:11

Att skriva är terapi, livet går ju upp och ned och givetvis blogginläggen med då. Så fortsätt som du gör, skriv om livet i med och motvind. Det gör bloggen mänsklig och levande. Stor kram.

http://www.ylvablom.se

 

Emma

21 augusti 2012 12:16

Älskar din blogg för att du skriver både det bra och det dåliga, men alltid med en liten glimt av något bra. För så är livet, det går upp och ned. En "prat-tant" sa till mig en gång att hennes jobb var att kapa mina toppar och dalar så att det blev en jämn nivå hela tiden, behöver jag säga att jag aldrig mer gick till henne?! För om jag inte får uppleva hur livet böljar upp och ned utan ska vara "lagom" rakt av, då lever jag ju inte, då är jag ju levande död! ;) Så fortsätt som du gör, jag älskar din blogg!

Kan tänka mig att det var snyggt med svart och guld på guldgossen, fota någon gång så man får se! ;) Kramkram

http://www.stallpäärni.se

 

Erika

21 augusti 2012 17:43

SV
De kunde ju slutat med att Raski fick sitt ben avsparkat.
Hade jag inte stått där o fått smällen hade Raski fått smällen direkt på sitt fram ben o då hade jag förlorat min prinsessa.

Så är glad att de är jag som är skadad o inte hon. :)
Bara vila o återhämta sig nu..

http://eriikapettersson.blogg.se

 

caroline

21 augusti 2012 19:55

Svar: tack för din fina kommentar på min blogg, du är så snäll du som 'orkar' med att lämna fina kommentarer fast du har fullt upp själv med ditt :) jag är väldigt dålig på att lämna bort mina barn eftersom jag har den grejen med har man skaffat barn då tar man hand om sina godingar själv än låtet någon annan passa dem. Fast min sambos föräldrar behöver jag bara slå en singnal så kommer dom, eftersom de är deras enda barnbarn men jag vill inte be om barnpassning ändå.

http://www.ridemyhorse.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...