Jag är en sådan där person som av någon anledning inte riktigt gör slut på saker. Blir lite kvar i rispaketet så köper jag ett nytt paket som jag börjar på, lite schampo kvar = ny förpackning. Samma i stallet, lite liniment, pälsglans eller vad det än må vara, så börjar jag på en ny flaska och kvar blir en massa flaskor, kartonger och burkar. Rester, slattar eller vad ni nu kallar det. Så idag efter ridturen så fick sig pållen lite liniment på benen och något annat jag köpt för muskelaturen, på rumpan. Och det var ur "slatt" förrådet, för nu har jag bestämt att jag ska rensa ur en massa. Är väl vårkänslorna som spelar in. Har även börjat rensa bland täckena. Ett utetäcke, 2 inne täcken och ett fleecetäcke åker om en månad då jag vet att det inte blir SÅ kallt att han behöver dem. 

Inne så fick sig skafferiet en tömning, blev 4 !!! fulla matkassar med saker som datumet gått ut på eller som jag bara köpt för någon maträtt som jag aldrig mer kommer att göra. Kylskåpet tömde jag ju för någon vecka sedan, så nu är det skåpen ovanför som ska få sig en dust. Och frysen, så en dag till med minusgrader skulle vara ok, men inte nu, kanske på fredag... 

Önskar jag kunde få orken att städa de stora utrymmena, men istället så kryper jag in i skåp och garderober och städar... Konstiga jag, vem mer än jag ser det.

Läste en lustig sak i en bok, det var som om det var skrivet till mig. Innerst inne så vet jag ju, men jag blev ändå så full i skratt när jag läste det. Jag citerar: "Det finns en tendens hos mig att arbeta för mycket och överstränga mig. Denna tendens har säkert sitt ursprung i en förintellektuell känsla av att jag inte är ett välkommet barn och att jag inte duger som jag är." Att jag inte skulle vara ett välkommet barn går bort, men känslan av att inte duga som jag är kan stanna kvar. Varför jag bär med mig den känslan kan jag inte riktigt sätta fingret på, inte ursprungligen. Bara under de senaste åren, men jag tror ändå den går längre tillbaka, eller så gör den inte det. Jag har inte bestämt mig för om jag ska älta i det eller inte, får se vad jag tycker när jag läst klart boken. Boken köpte jag för många år sedan, började läsa den då, men av någon anledning hamnade den i glömska. Men så hittade jag den nu när jag letade en annan bok. Och nu kändes det som en bra tid att läsa den. Går snart på långledighet, som eg inte är långledigt eftersom jag ska jobba lite på den. Men lite mer ledigt blir det iaf. 

På jobbet har värmen lagt av, super skoj...  Inte så att man svettas ihjäl direkt..   Hällde upp en kopp kaffe och det blev kallt direkt. Hoppas de hittar felet snart.

(Jennifer: Jag förstår dig och det jag läser och jag tar inte illa upp. Jag hade nog tänkt och reagerat på samma sätt som du.)

Kram

Kerstin

 

marianne

26 februari 2013 09:43

"Kritiserade barn får dåligt självförtroende och gör allt för att duga"
Eller?

Jag var så där förr, men nu ser jag till att tömma det sista i paketen.
Att börj i skåp och vrår som bara du ser är väl inte alls så dumt? För det första så är det ju lättare och går fortare och när du känner dej nöjd med att det är städat oh fint får du mer energi och fortsätter "utåt" till de omkringliggande områdena och slutligen har du hela huset skinande rent :)
Faktiskt ett himla bra sätt att komma igång på.....det är ju allmänt (tror jag) känt att av energi får man energi.

Vet en till frys som är i behov av att frostas av, jag bad Janne när det var som kallast, jag var ju sjuk då, men han "glömde" det visst :D Men det ordnar sej väl....

http://marresmams.blogg.se

 

Erika

26 februari 2013 11:14

De är ju bra att du tar rätt på slattarna nu. ;)
På tal om liniment så måste jag tusan köpa nytt kom jag på nu.

Typiskt, jag som var iväg till stan igår.

http://eriikapettersson.blogg.se

 

Nina" title="http://blogg.se]Nina[/url]" target="_blank">blogg.se]Nina[/url]

26 februari 2013 11:58

Men hjälp vad duktig du har varit!!
Jag har planerat att rensa i både skafferi och städskåp sen före jul, men jag lyckas alltid hitta på något annat att göra i stället. Dessutom har jag en hall på övervåningen, en klädkammate och ett litet blivande syrum som också hänger över mig och väntar på att bli fixade. Men det är så tråååkigt....så jag kommer helt enkelt inte igång. Ändå vet jag att det blir riktigt roligt bara jag börjar, för att inte tala om hur härligt det blir när det blir klart....

Jag tycker att det är helt naturligt att fixa i skåp och garderober och andra små skrymslen och vrår innan man ger sig i kast med större utrymmen. Var ska man annars göra av allt som ska sorteras undan om man inte redan rensat bort allt som ska slängas? Finns ju ingen plats för det då ju?

http://stallskogalund. blogg.se

 

Nina" title="http://blogg.se]Nina[/url]" target="_blank">blogg.se]Nina[/url]

26 februari 2013 23:03

Måste bara berätta att "somliga" har en självavfrostande frys sen ett och ett halvt år tillbaka. Suveränt är bara halva sanningen!!

http://stallskogalund. blogg.se

 

marianne

27 februari 2013 08:50

Sv: ja det känns lite irriterande faktiskt, men man måste ju jobba annars har man ju varken råd med träningar eller ens en häst kanske :( Det kommer en bra dressyrtänare hit varannan fredag och varje gång det funnits plats har jag jobbat....ärligt talat känns det ibland som om Ava ska bli en skogsmulle :(

Jag är bortskämd med fina ridvägar, men så bor jag mitt i skogen oxå och har flera finfina rundor uten att ens ta mej ut bland bebyggelsen.

http://marresmams.blogg.se

 

Annica

27 februari 2013 11:14

Själv så måste jag tömma allt innan jag får börja på något nytt :)Helst när det gäller duschgrejor...vilket är helt sjukt eftersom jag jobbar på en fabrik där vi gör sånt och alltså inte behöver snåla :)Men jag har blivit bättre och kan ha tex två shampoo på gång :)

http://annicastjarnlof.blogspot.se

 

Annica

27 februari 2013 15:05

Japp, vi har sportlov nu :)

http://annicastjarnlof.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...