Direktlänk till inlägg 25 februari 2013
Sol, den här helgen skulle vara solig och varm.... Tja varmt hade vi.. Möttes av den här synen när jag kom ut och skulle ta ut hästarna.
Japp, man kan ju gråta för mindre..
Sedan ligger ju hödörren till vänster om den här dörren och kasa dörren på andra sidan... Tjohoo liksom!
Slängde åt dem hö och gick in igen och åt frukost... Måste ladda mentalt för detta jobb. Har nuskottat fram dörren så de kommer in och ut, samt en smal gång in till hö förrådet. Fyllde upp 2 skottkärror igår när jag mockade, men orkade inte skotta baksidan, det får jag ta i dag, det var ju inte pudersnö direkt.. Men hur var det nu, positivt tänkande..
Här hade jag hö en gång i tiden.. Japp, det är dörren man ser liiiite av..
Efter det här var ju humöret på väg ner, och solen, vart var solen?! Ungarna ville ut till Åstön och åka pulka, som vi pratat och planerat eftersom det skulle bli strålande i helgen. Så vi packade ryggan och begav oss iväg. De hade bara kört med skoter dit vi skulle, men det gick skapligt att gå, vissa bitar trampade man igenom lite. Ena backen gick inte alls att åka i men den andra lyckades vi efter några åk få upp lite mer fart i. Men den blöta snön bromsade naturligtvis.
Men lite fika och bus i snön och barnen var rätt nöjda ändå och trots att solen lyste med sin frånvaro så kändes det i ansiktet att den tog ändå.
Undrar vem som är knäppast.. Dexter eller barnen...
Man kan ju fundera vad de letar efter där nere, våren???
"Jag vill inte se galningarna.."
"Kan man komma fram nu??"
Blöta och nöjda så begav vi oss hem efter någon timme och gissa vad som kom fram bland molnen?! Så dax då liksom!! Men nu ska vi tänka positivt, vad kul och skönt, så kan jag ju rida i solens varma strålar när vi kommer hem.. Och som mina kloka barn sa, vi fick ju tid tillsammans och hade mysigt ändå. Och så var det ju.
Hemma igen så blev jag bara SÅ trött... Tänkte först strunta i att rida, men fick på mig ridbrallorna och visslade på guldgossen, han tittade lite tveksamt på mig där han stod och njöt av värmen, men när Walle började gå så kom han i full galopp, han måste ju hinna först!!
Han hade tydligen just rullat och var mysigt blöt och lagom lortig. Han skulle ju ha kunnat rulla sig i den rena snön... Eller var det för mkt begärt.. Nåja, slängde på honom sakerna och begav oss ut i det härliga vädret, humöret hade sakta börjat vända. Ungarna höll på att ge hästarna vatten och dottern stod redo med kameran så vi fick ställa upp på ett foto. Tror jag lyckades ställa honom så man missar de skitigaste partierna på honom. Ja ja, snart vår så jag kan spola av honom och få svansen vit igen.
Skulle bara bli en kort skritt sväng idag, bara njuta och slappna av. Men den gyllene killen kändes så fin så jag tänkte att jag travar en bit bara... Bara en bit till, bara en gång till... Hmmm, poletten har verkligen trillat ner och styrkan har kommit snabbt hos honom. Kanske lite galopp, bara en liten bit... Oj oj!! Vilken känsla!! Här sitter jag på en skogsväg och rider i en kort bärig galopp, fram lite, rätar upp mig och han kommer tillbaka direkt. Jag sitter ner och jobbar en häst i galopp, en bärig och fin galopp!!!??? När hände det sist!? Bröt av till trav och inte ens då bar det iväg. Beröm i massor och en fundersam matte, vad har hänt?! Skrittade en bit, travade lite och bara lite galopp åt höger också, kan väl knappast vara lika bra... Jodå, det var det!! Sagolikt!! Skritt, klappar i massor. Funderar när jag vänder hemåt. Nää, kan väl knappast gå att kontrollera honom nu, dumt att förstöra det bra vi hade.. Men man kan ju pröva... Exploderade in i galoppen, men efter några språng så galopperade han på i en lugn och bärig galopp, behövde inte hålla i honom, hade ett sug men han använde sin energi till att jobba istället för att springa iväg. Bröt av till en fin trav och lät honom trava på lite i sista "knixet" innan vi var uppe på det platta igen, rätade upp mig och han fångade upp sig och saktade av. Skrittade nästan helt lugnt hela vägen hem sedan. Han är helt gudomlig nu!! Kanske därför jag bävar inför varje ridtur, vill inte att det ska gå dåligt nu, är rädd att bubblan ska spricka. Försökte fota honom i stallet, för han har börjat lägga på sig över rumpan, men det är ännu för lite för att det ska synas på bild, men syns tydligt när man står där. Det känns så bra med honom nu. Vet inte om jag ska sluta fundera så mycket om och på honom, eller om jag ska fortsätta. Att han kan är jag inte ett dugg "förvånad" över, det vet jag ju, det vet ju alla. Det finns ju filmer på honom där han visar vad han kan. Men det är lugnet, det härliga lugnet som sänkt sig över honom och i honom.
Ja ja, nu njuter jag o tar mig en kopp kaffe!
Kram på er!
Kerstin
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
|||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 | 10 | |||
11 |
12 | 13 |
14 | 15 | 16 | 17 |
|||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 |
||||||
|