Väntan är över... New Dawn och jag fick 10 ljuvliga år tillsammans. Jag var där när hon blev till och jag var där när hon kom ut...

Min lilla tös...

Åren gick, först ett...

  Och sedan allt fler, vips så fick jag sitta upp på min fina tös..

En känsla jag aldrig glömmer, en känsla av att komma hem..

Trots allt så hittade vi ändå en väg att ta oss fram, snirklig och snårig, men vad gjorde väl det..

Efter 10 år så släpper jag dig fri, fri att galoppera utan smärta, att gå utan rädsla.

Så spring min dam, spring som vinden. Inget kan hindra dig nu.

  Tack för att jag fick låna dig så lång tid, tack för allt du lärde mig.

  Jag var där när du tog ditt sista andetag.

Tack för 10 år av glädje och sorg!

Tårarna är många, minnena är fler.

Kompisar då, nu och för alltid...

Vi syns!

 

Malin

23 juni 2011 22:11

Kram

http://mallatrasbralla.blogg.se

Kerstin

24 juni 2011 10:07

Tack! ♥

 

Sara - En talanglös dressyrryttares betraktelser

23 juni 2011 22:41

Usch, tårarna rinner. :'( Tänker på dig och vill skicka en kram!

http://frogstomp.blogg.se

 

Frida

23 juni 2011 23:47

Dom kommer ha det så bra nu, Kram <3

http://litenryttare.blogg.se

 

Anna

24 juni 2011 00:03

Kramar om rejält och hoppas på en bättre dag för er imorgon!!

Kram Anna & Tabasco

http://www.anaby.bloggplatsen.se

Kerstin

24 juni 2011 09:50

Tack!

 

Spanaren

24 juni 2011 06:23

Dubbel sorg ... känner med dig!
Tänk vad man är stark när det gäller och vad det gör ont i hjärteroten efteråt. En vecka idag sedan vår älskade hund Odi fick vandra in i Regnbågsladet. Det gör ont och så himla ont. Förstår dig mer än väl och du har haft 3 sorger på kort tid. Kramar om och kramar om hårt/ kram

http://spanaren55.bloggplatsen.se

Kerstin

24 juni 2011 09:58

En enorm tomhet i morse när jag klev in i stallet... Men livet går vidare och sorgen kommer att blekna och ersättas av minnen och skratt. Men tomheten tar tid att fylla..
Kram

 

Anneli Johansson

24 juni 2011 10:00

tårarna kommer här med. Tänker på er.
<3

http://stallekekullen.blogg.se

 

Camilla

24 juni 2011 11:12

Vet inte ens vad jag ska skriva <3

http://camillahastskotare.blogg.se

 

Erika

24 juni 2011 13:07

Tycker så grymt synd om er. :(
Ta väl hand om er nu, och låt sorgen ta den tid den tar.

STOR KRAM <3

http://eriikapettersson.blogg.se

 

Lina - Vinn conchos från Kyro Riding Gear

24 juni 2011 14:16

kram till er

http://sallberglina.blogg.se

 

Nina

24 juni 2011 22:41

Så fint du skriver om din vän!
Tänk vad skönt för henne att ha sin trygga matte med i livet, från första till sista dagen. Bättre än så kan det nog inte bli.

http://stallskogalund.blogg.se

 

Sarah

25 juni 2011 10:48

Jag som tycker vi haft det jobbigt :(. Stor kram till dig!!

http://chanellie.bloggplatsen.se

Kerstin

25 juni 2011 22:30

Tack! Det är ju skillnad ändå med att planera djurens bortgång mot för när det bara händer, men visst är bägge situationerna så jobbiga. Varje förlust kräver sin sorg. ♥

 

Emma

25 juni 2011 16:19

Kramar i massor från mig och de mina, vet hur otroligt jobbigt det är att förlora sina älskade!

http://sundsvallsryttarna.blogg.se

 

Maria

25 juni 2011 20:52

Uscha, lider med er! :´(

http://maria-hastliv.blogspot.com

 

Emily

27 juni 2011 00:17

Tänk vilken trygghet för henne ändå, och vilket härligt liv ni haft tillsammans ändå. Många fina minnen, men vad hjälper det såhär när allt är nytt...

Kram på dig gumman, nu räcker det med elände för dig! <3

http://gandalf268.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...