Sista dagen i skolan och 1:a på sommarlovet! Och vilken dag!! Varmt, varmare och varmast!! Hur ljuvligt som helst.

  Svensk sommar när den är som bäst!

Dagarna går, en vecka snart som bara försvunnit. Igår somnade jag sittandes på en stol på altan i solen, inte ens en dyna på stolen.    Helt slut efter allt som händer nu. Allt blir väl bra i slutänden, men vägen dit är tuff. Någonstans så tror jag att åldern tagit ut sin rätt i Prins kropp och att det sedan visade sig i kolik denna gång. Jag har ju upplevt honom som trött i vinter/vår. Visst vem kan klandra honom, en hård och kall vinter suger musten ur vem som helst. Men det finns alltid saker som man liksom bara känner på sig, vet inom sig. Svårt att förklara. Vi får se vad som händer närmaste tiden.

Hoppas er dag varit solig och härlig som vår, trots omständighetarna.

Skriver

Kerstin

 

Q med ridtravare i fokus!

10 juni 2011 22:32

Ja herrejisses vilket väder vi haft =D
Måste vara skönt ändå att jobba om natten?speciellt nu när det är så varmt.
Skickar även en cyberkram även om det hjälper föga när en god vän är sjuk.
mvh/Q

http://qodrofenia.bloggplatsen.se

 

carro

10 juni 2011 23:38

trist med Prins, hoppas han mår bättre nu. Känner igen det där om att man känner inom sig, lite det jag gör nu, och det får mig att må såååå dåligt... Vill inte tro det, så jag väljer att titta åt ett annat håll ett tag till.....Och hoppas att det bara är inbillning.

http://sartorius.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...