Så har "vårt" lodjur kommit tillbaka.

Eller han har ju strykit runt i skogen och på vägen, men i går morse så var det färska spår bakom stallet och på kvällen när jag och Pepzi gick vår tur, jag med P3:s "Opium" i öronen (skrattade gott större delen av promenaden). Men så började Pepzi skälla och tittade in i skogen, det var inget "passa dig dumma rådjur" skall utan lite mer varnande.. Jag tänkte inte så mycket mer på det, hade ju så mycket kul att lyssna på och ville inte bli störd.. Men så vände vi en bit bort och när vi nästan var framme vid "skall platsen" så kom lodjuret farandes över vägen.. Det var SÅ kul att gå förbi där i mörkret och sedan gå med vetskapen att lodjuret var någonstans bakom mig!!

Han må vara stilig, men i mörkret så kan han hålla sig längre upp i skogen. Idag var Pepzi lite ovillig att gå förbi, men tjuriga matte övertalade honom. På hemvägen sedan så såg jag något mörkt upp i en stor gran och svajande grenar... Jag ville stanna och kolla lite till, inte Pepzi.. Så vi gick hem, ovetandes...

Skriver

Kerstin

 

Caroline

21 februari 2011 13:01

Lodjuret är väldigt fin iallafall, han kanske letar efter vatten, ser att rävarna går i dikena och letar efter vatten här hemma.

svar: Ja det är härligt att ha varit borta och varit hästfri och shoppa. =)

 

Mia

21 februari 2011 13:47

SV: Så iskallt gjort av dej:) Haha....
Jag hatar verkligen när sånt här tar upp min dyrbara tid!

http://miawetterstrom.blogg.se

 

Caroline

21 februari 2011 17:28

Svar: Va han lite hungrig stackarn, förstår att du är extra vaksam med hästarna nu igen.

 

Ida

21 februari 2011 17:47

Sv: Hihi ja det kan man ju undra :P

http://neopold.blogg.se

 

Anna

21 februari 2011 18:02

Opppssss!!! Akta grabbarna...de är ju så små:O

Mvh Anna & Tabasco:)

http://www.anaby.bloggplatsen.se

Kerstin

21 februari 2011 19:44

Ska vaka över dem. :)

 

Spanaren

22 februari 2011 08:50

Läskigt var bara förnamnet! Ja, var lagom tuff du ;-) ... tänk om det var lodjuret på grenen och som sen hade hoppat på Pepzi ... kloka Pepzi ville hem :-)
Är det du eller någon i din familj som har tagit dessa fina bilder i november? /kram

http://spanaren55.bloggplatsen.se

Kerstin

22 februari 2011 20:59

Ja, det är tokiga jag som for och sprang efter lodjuret och fotade då han hade tagit ett rådjur och lagt i diket i min hage. Jag var som närmast ca 10 m ifrån honom, då utan kamera, dock... Han "bodde" bakom vårt stall då i några dagar innan vi drog bort rådjuret..

 

Lina - Vinn trefärgat pannband

22 februari 2011 09:32

De är vackra!

http://sallberglina.blogg.se

 

Ylva

22 februari 2011 10:09

Jag tycker att lodjuret kan hålla sig i skogen överhuvudtaget. Jag gillade inte när han satt och dreglade i din hage!
SV: Dexter blir säkert jättebra!

http://ylvasdag.blogspot.com

 

matilda

23 februari 2011 01:16

jag önskar jag hade turen att få se ett vilt lodjur jag med! Du ska vara glad :) är så avis

http://farrixmo.blogspot.com

Kerstin

23 februari 2011 08:21

Absolut, det är alltid ett privilegium att se dem i det fria. Och SÅ nära!! Men eftersom det är så mkt snö och lite rådjur nu så uppskattar jag inte riktigt att han stryker runt mina hästars hage, lilla Lukas är ju ändå bara 74cm över marken så han ligger i riskzonen för att vara ett byte... :O

 

Spanaren

23 februari 2011 08:49

Wow ... fina bilder och många tummar upp till dig *5 tummar*. /kram

http://spanaren55.bloggplatsen.se

Kerstin

23 februari 2011 08:52

Tackar!! Önskar så jag haft min nya kamera, men den vi hade då gjorde ett bra jobb ändå tycker jag. Försökte filma oxå, men den kameran lade av helt så det inhandlades en ny kort därefter, för vem vet vad som händer nästa gång..Bara björnen som inte varit på besök på vår gård ännu.. Men den får gärna stanna i skogen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...