Jag tror på fullaste allvar att vissa personer kan kommunicera med djur. Att det handlar om att ha en snack över en fika och prata om väder, nej så klart inte. Men att vissa personer är mer mottaglig att ta emot viss information i form av tankar eller att bara kunna läsa av djur människor, absolut, typ en "Mentalist"   , hmm... Kanske man kan få hit Patrik Jane (Simon Baker)..   Mmmmmmmmmm....    Inbillning eller ej, det låter jag var och en av er läsare avgöra helt själv, var och en är salig i sin tro. Jag har själv råkat ut för vissa, för mig, oförklarliga saker, vilket gör mig "troende". Det som verkligen fick mig att tro var följande historia, som utspelade sig för ca 9 år sedan.

Jag var på jobbet som vanligt och kort efter jag kommit dit på morgonen så fick jag en oros känsla i kroppen, kunde inte sitta still, fick allt svårare att andas och ett tryck över bröstet allt eftersom timmarna gick. Till slut fick jag nästan panik och chefen skickade hem mig. Jag kan lova att jag aldrig någonsin kört så fort till dagis för att hämta sonen och sedan hem, körde hela vägen upp till stallet, vilket jag knappt gör fast jag har köpt foder eller dylikt. Flög ur bilen och ropade på hästarna.. 2 av 3 kom.. Den 3:e låg död längst ner i hagen. Efter några omtumlande timmar och veterinären varit ute så kunde hon konstatera att det troligast var hans hjärta som inte längre orkat. Någon obduktion krävdes aldrig av försäkringsbolaget, så låg summa och jag hade ju ändå aldrig fått tillbaka honom så för mig var det oväsentligt. Efter det gick inte hästarna på mer än halva hagen, de vägrade gå ner till platsen där han legat. Jag ringde Anna och hon "städade" bort lite energier, tog emot en hälsning från lilla Figge och "talade" om för min andra hästar att det var ok att gå ner. En stund senare ser jag hur hästarna börjar gå ner över och ställer sig på platsen där han låg. Efter det var allt som vanligt igen, fast en ponny mindre. Förklaringen till att hästarna helt plötsligt rörde sig i hela hagen igen kan man säkert hitta om man vill det, men min känsla under dagen.... Normalt sett så tycker jag ofta folk är ensamma när sådana här saker händer, vilket kan göra det lite svårare att tro på, i mitt fall var jag omgiven av arbetskamrater som såg mig och vad som hände med mig under dagen. Det finns andra historier också, känslor, händelser, som inte jag kan hitta någon förklaring till, men som jag säger, man får tro på det man vill.

Barn och djur går ju oftast bra ihop, eftersom barn är "oförstörda" i tanken, öppen. Hos personer som varit med om något traumatiskt eller så kan det bli så att deras sinnen "öppnas" igen. Jag har till exempel blivit mer mottaglig efter jag fått barn, efter sonens födsel så var det som att öppna Niagara fallet, det var en svår uppgift att ta in allt som hände runt mig då.

Det här är min historia och det är därför jag anlitar Anna ibland, sedan är hon en duktig massör och kiropraktiker vilket gör att jag får hästen helt "genom gången".  

Jag får se när jag får anteckningarna av Anna om jag väljer att delge er delar av det. Mycket av det tror jag inte ni kanske förstår så mycket av eftersom jag faktiskt inte berättar riktigt allt om mig och det som omger mitt liv.

Zabina är kort och gott en levnadsglad ponny, jag vet ju att hon har ett bagage, men det finns inte i hennes liv nu, djur går vidare, en viktig tanke när man jobbar med djur, de lever här och nu. En liten törn i hjärtat angående Zabina är att hon inte kände sig speciell. Alla andra var utvalda. Tänk vilka tankar man sänder ut, visst har jag personligen valt de andra, man kan säga att hon och Prins, som bägge 2 faktiskt är de bästa vi har, har mer bara kommit till mig. Lite så är det med Curre också, han är ju också en väldigt bra häst och med det menar jag även mentalt. Han är ju i princip lika trygg och fin som både Prins och Zabina. Att Prins är den absolut tryggaste vi har beror ju på hans ålder och livserfarenhet, Zabina är i princip redan där han är, fast med lite mer gnista och Curre måste ju naturligtvis få busa till det, han är ju bara en liten pojke än.

Så 3 lugna fina hästar kom till mig och 3 hästar som behöver lite vägledning här i livet valde jag. Som Anna sa, "Har du någonsin valt en lätt häst?" Och när jag tänker tillbaka... Nej... Sydney kom ju till mig, som en trygghet, Lukas valde jag, en lite spjuver när han kom, Ronja, den vackraste av dem alla och lika klok, hon kom som en trygghet.. Yin & yang...

Men jag älskar dem ALLA!!!   

Kram på er!

Kerstin

Så var det dax att lossa spänningar på Secret idag. Anna, som jag anlitat till både hästar och hundar kom. Hon kommunicerar (tro vad ni vill), masserar och kan kiropraktik. Tänker inte skriva om allt Secret "sa", men jag kan säga att det var VÄLDIGT mycket känslor som kom upp till ytan, både för mig och hästen (och även Anna hade en tår i ögat). Efter att ha masserat och fixat lite på Secret så var det dax att släppa ut henne, hon stod länge, länge och funderade. Sedan gick hon ner till höbollen, men så kom hon tillbaka till oss i galopp. Och från att ha haft en ganska markbunden galopp så kom hon nu med en rund och luftig galopp!! Fantastiskt att se henne. Nu ska hon få promenera några dagar och sedan ska vi skritta och ta det lite försiktigt innan vi startar upp igen. Ska bli väldigt spännande. Även Zabina påkallade uppmärksamhet och fick dela med sig av några tankar och fick lite lättare justeringar i kroppen. 

Vad ska det bli av min röda dam??

Ute hade killarna det super kul. 2 täcken hade de massakerat i natten som va, så visst märks det att det är vårkänslor i luften och en 3-åring som gärna vill ta för sig lite mer... Vi stod länge och titta på showen de bjöd på.

Har betäcknigssäsongen börjat?? Bäst att träna lite...

Sedan gjorde Sullivan misstaget att kolla om han kunde trycka till Prins....

Opps så dumt... Det fick han sota för kan jag lova...  

Mina fina killar!!  

Men trots lite vårkänslor så är de kompisar och håller hänger ihop.. Curre och Prins är bara för sköna tillsammans, de har verkligen sina hälsnings rutiner och kan mysa och ha det med varandra. Härligt att se.  

Blev en dag i stallet lite middag och sedan en tupplur innan nattens jobb.

Ha det så bra!

Kerstin