Lite mer än halva året har gått och det är dax att uppdatera. Vintern och våren försvann i ett rasande tempo känns det som när jag tittar bakåt, men just då, när det va kallt och blött så tyckte jag det gick segt. Jag tycker jag är rätt bra på att fånga dagen och göra det bästa av dem, men ibland har man mycket att se fram emot och längtar tills dess och då glömmer man av lite att leva i nuet. Något att bättra sig på, dagarna kommer ju inte igen.

Visste ni att det fanns objektiv till mobiltelefoner?

 Inte jag, men nu vet jag det och det är ju så skoj att leka när man fotar.

När det nya året började så lade jag in sista växeln med Anezza och brunst problemen. Planen va ju att hon skulle hormonbehandlas under våren, men en god vän till mig hade en annan idé, sagt och gjort, har ju redan lagt ner en liten förmögenhet på henne, så några hundralappar till skadar ju inte. Rätt komiskt att just det funkade    Idag, 6 månader senare, har hon normala brunstperioder, hon försöker inte längre "döda" hästar av det motsatta könet, utan tvärt om så kan hon till och med visa intresse för dem. Det är stort. Den mirakelkur som hon genomgick är att hon fick under ca 2 månader Omega 3 olja (laxolja) och gurkörtsolja. Vi märkte rätt omgående en skillnad i hennes humör mot andra hästar och det har bara bekräftas nu när brunsttiden varit några månader och hon mestadels varit obrunstig. För att ytterligare hjälpa henne, så har hon fått djupvågsmassage och så har vi kört Beemer på henne. Bägge behandligarna har haft myckt god effekt på henne. Alla spänningar i kroppen, som dessa långa brunstperioder skapat i henne, är nu så gott som borta. Det har varit fantastiskt att se hennes förvandling och ingen är gladare än vi att vi äntligen lyckats hjälpa henne.

Idag är hon en lycklig ponny, som dessutom har hittat en ny familj, som hon ska flytta till. En familj som älskar henne lika mycket som vi gör och som kommer lägga ut röda mattan och se till att prinsessan har allt hon behöver för att må bra.
Prizma, våran fantastiska guldponny, hon går från klarhet till klarhet. Vilken ponny    Tyvärr växer dottern mer än ponnyn, men än är vi inte redo att släppa henne. Just nu hoppas jag på miljonvinsten så vi slipper sälja henne, kanske kan behålla och avla. Men det funkar ju inte när man har hästarna inhyrda.

Ibland blir det lite galet   

Så en dag i våras så fick jag ett trevligt telefonsamtal angående mitt älskade lilla troll Sullivan. Vi har haft sporadisk kontakt sedan han såldes, jag har blivit uppdaterad när han blev inkörd och att han gick i 4-spann med 3 andra hingstar. Så häftigt! Men det här samtalet slutade ialla fall med att jag kopplade på transporten och rullade ner i landet för att hämta hem honom. Ingen kunde va gladare än jag att ägaren kom ihåg att jag sagt att jag ville veta om han skulle lämna hennes gård och att jag då ville ha första tjing på att ha en chans att köpa tillbaka honom. Så nu ser jag fram emot att få köra honom och planen är att vi ska bli ett samspelt körekipage. Ännu en ny sak att förkovra sig i, det tar liksom aldrig slut när man håller på med hästar. 

I det stora hela rullar livet på som vanligt. Efter att själv ha målat huset förra sommaren, med lite hjälp av barnen så klart. Så kände jag mig oövervinnerlig, så jag rev en innervägg, lade nytt golv på hela nedervåningen och snyggade upp väggar mm med lite färg. Denna sommar ska jag ge mig på den lilla trädgård som jag har, den har fått växa vilt sedan jag flyttade hit, men nu ligger den risigt till   .  Livet i radhuset börjar dock bli lite rastlöst. Saknar en liten gård, kanske främst eftersom det är bökigt att hitta bra stallplats och näst intill omöjligt att hitta stallplats till en liten, fantastiskt snäll hingst. Så vi får se vad det här kommande halvåret har att erbjuda. När jag väl fått en idé så har jag svårt att släppa den.

Ha nu en trevlig sommar, njut av dagarna som kommer. Solen skiner inte varje dag, men det är ändå dagar man kan hitta på en massa saker på, eller bara slöa bort. Snart är det vinter igen...

Kerstin