Ja visst ska man göra det, men jag kan lova att det blir allt svårare. Nåväl, positivt var det... Sullivans näsa läker fint, den stora fliken torkade ut, dog och trillade bort av sig själv, nu är det ett öppet och fint sår som läker fint inifrån. Jag kan väl inte säga att han älskar när jag är där och spolar rent mm, men han är ju min lilla klickerponny, så det går bra.   Vad han ännu inte lyckats lösa, kan ju iof bero på såret på nosen, är vattenkoppen, så Sullivan får ha vattenhink i boxen. Han är i vattenkoppen och slickar och försöker dricka, men så fort han kommer åt knappen så det kommer vatten blir han rädd. Men det kommer att ge sig. Jag gillar vattenhinkar, då ser man att de druckit och de får i sig större mängd vatten. Sedan tycker jag att det är toppen med vattenkoppar, för tar det slut i hinken så finns det mer att få. Ja, det betyder att alla kommer att ha hinkar så småningom. Ska skruva upp fästen i de boxar som det fattas i bara. 

Hovis på ingång, det är bra... Prins blivande fodervärd har hört av sig, det är bra... Jag har fått fler flyttkartonger, det är bra... Och eftersom jag är så himla modemedveten och hipp så köpte jag mig en Prada väska, jag tyckte den va lite söt och perfekt att ha till vardags... Antar att det ligger på bra sidan... Och så fyndade jag en servis på en loppis för 149,-, toppen eftersom vi är lite kort på tallrikar och dessutom tyckte jag om den!! Bara det liksom!  Så det får väl också gå som positivt. 

Angående sovandet så har jag sovit skapligt i helgen, Marianne påpekade att jag haft problem förut och så är det. Det kommer när jag har för mycket omkring mig. Nu har jag försökt beta av sak efter sak och jag antar att det är därför jag kommit lite mer till ro. Under den perioden Marianne menade på, var när jag jobbade både dagar och nätter, då sov jag 2 timmar mellan passen och 20 minuter här och där under dagen om det var möjligt. Så då fick jag en väldigt rubbad sovperiod. Hade svårt att sova mer än 2 timmar i stöten. Men jag hoppas den tiden är över nu. 

Men nu är det dax att farta lite igen..

Carpe Diem!

Kerstin