Jag är en sådan där person som av någon anledning inte riktigt gör slut på saker. Blir lite kvar i rispaketet så köper jag ett nytt paket som jag börjar på, lite schampo kvar = ny förpackning. Samma i stallet, lite liniment, pälsglans eller vad det än må vara, så börjar jag på en ny flaska och kvar blir en massa flaskor, kartonger och burkar. Rester, slattar eller vad ni nu kallar det. Så idag efter ridturen så fick sig pållen lite liniment på benen och något annat jag köpt för muskelaturen, på rumpan. Och det var ur "slatt" förrådet, för nu har jag bestämt att jag ska rensa ur en massa. Är väl vårkänslorna som spelar in. Har även börjat rensa bland täckena. Ett utetäcke, 2 inne täcken och ett fleecetäcke åker om en månad då jag vet att det inte blir SÅ kallt att han behöver dem. 

Inne så fick sig skafferiet en tömning, blev 4 !!! fulla matkassar med saker som datumet gått ut på eller som jag bara köpt för någon maträtt som jag aldrig mer kommer att göra. Kylskåpet tömde jag ju för någon vecka sedan, så nu är det skåpen ovanför som ska få sig en dust. Och frysen, så en dag till med minusgrader skulle vara ok, men inte nu, kanske på fredag... 

Önskar jag kunde få orken att städa de stora utrymmena, men istället så kryper jag in i skåp och garderober och städar... Konstiga jag, vem mer än jag ser det.

Läste en lustig sak i en bok, det var som om det var skrivet till mig. Innerst inne så vet jag ju, men jag blev ändå så full i skratt när jag läste det. Jag citerar: "Det finns en tendens hos mig att arbeta för mycket och överstränga mig. Denna tendens har säkert sitt ursprung i en förintellektuell känsla av att jag inte är ett välkommet barn och att jag inte duger som jag är." Att jag inte skulle vara ett välkommet barn går bort, men känslan av att inte duga som jag är kan stanna kvar. Varför jag bär med mig den känslan kan jag inte riktigt sätta fingret på, inte ursprungligen. Bara under de senaste åren, men jag tror ändå den går längre tillbaka, eller så gör den inte det. Jag har inte bestämt mig för om jag ska älta i det eller inte, får se vad jag tycker när jag läst klart boken. Boken köpte jag för många år sedan, började läsa den då, men av någon anledning hamnade den i glömska. Men så hittade jag den nu när jag letade en annan bok. Och nu kändes det som en bra tid att läsa den. Går snart på långledighet, som eg inte är långledigt eftersom jag ska jobba lite på den. Men lite mer ledigt blir det iaf. 

På jobbet har värmen lagt av, super skoj...  Inte så att man svettas ihjäl direkt..   Hällde upp en kopp kaffe och det blev kallt direkt. Hoppas de hittar felet snart.

(Jennifer: Jag förstår dig och det jag läser och jag tar inte illa upp. Jag hade nog tänkt och reagerat på samma sätt som du.)

Kram

Kerstin

Sol, den här helgen skulle vara solig och varm.... Tja varmt hade vi.. Möttes av den här synen när jag kom ut och skulle ta ut hästarna.

Japp, man kan ju gråta för mindre.. 

Sedan ligger ju hödörren till vänster om den här dörren och kasa dörren på andra sidan... Tjohoo liksom!

Slängde åt dem hö och gick in igen och åt frukost... Måste ladda mentalt för detta jobb. Har nuskottat fram dörren så de kommer in och ut, samt en smal gång in till hö förrådet. Fyllde upp 2 skottkärror igår när jag mockade, men orkade inte skotta baksidan, det får jag ta i dag, det var ju inte pudersnö direkt..   Men hur var det nu, positivt tänkande..

Här hade jag hö en gång i tiden.. Japp, det är dörren man ser liiiite av..   

Efter det här var ju humöret på väg ner, och solen, vart var solen?! Ungarna ville ut till Åstön och åka pulka, som vi pratat och planerat eftersom det skulle bli strålande  i helgen. Så vi packade ryggan och begav oss iväg. De hade bara kört med skoter dit vi skulle, men det gick skapligt att gå, vissa bitar trampade man igenom lite. Ena backen gick inte alls att åka i men den andra lyckades vi efter några åk få upp lite mer fart i. Men den blöta snön bromsade naturligtvis.

Men lite fika och bus i snön och barnen var rätt nöjda ändå och trots att solen lyste med sin frånvaro så kändes det i ansiktet att den tog ändå.

Undrar vem som är knäppast.. Dexter eller barnen...

Man kan ju fundera vad de letar efter där nere, våren???

"Jag vill inte se galningarna.."

"Kan man komma fram nu??"

Blöta och nöjda så begav vi oss hem efter någon timme och gissa vad som kom fram bland molnen?! Så dax då liksom!!    Men nu ska vi tänka positivt, vad kul och skönt, så kan jag ju rida i solens varma strålar när vi kommer hem.. Och som mina kloka barn sa, vi fick ju tid tillsammans och hade mysigt ändå. Och så var det ju.   

Hemma igen så blev jag bara SÅ trött... Tänkte först strunta i att rida, men fick på mig ridbrallorna och visslade på guldgossen, han tittade lite tveksamt på mig där han stod och njöt av värmen, men när Walle började gå så kom han i full galopp, han måste ju hinna först!! 

Han hade tydligen just rullat och var mysigt blöt och lagom lortig. Han skulle ju ha kunnat rulla sig i den rena snön... Eller var det för mkt begärt..   Nåja, slängde på honom sakerna och begav oss ut i det härliga vädret, humöret hade sakta börjat vända. Ungarna höll på att ge hästarna vatten och dottern stod redo med kameran så vi fick ställa upp på ett foto. Tror jag lyckades ställa honom så man missar de skitigaste partierna på honom. Ja ja, snart vår så jag kan spola av honom och få svansen vit igen.

Skulle bara bli en kort skritt sväng idag, bara njuta och slappna av. Men den gyllene killen kändes så fin så jag tänkte att jag travar en bit bara... Bara en bit till, bara en gång till... Hmmm, poletten har verkligen trillat ner och styrkan har kommit snabbt hos honom. Kanske lite galopp, bara en liten bit... Oj oj!! Vilken känsla!! Här sitter jag på en skogsväg och rider i en kort bärig galopp, fram lite, rätar upp mig och han kommer tillbaka direkt. Jag sitter ner och jobbar en häst i galopp, en bärig och fin galopp!!!??? När hände det sist!? Bröt av till trav och inte ens då bar det iväg. Beröm i massor och en fundersam matte, vad har hänt?! Skrittade en bit, travade lite och bara lite galopp åt höger också, kan väl knappast vara lika bra... Jodå, det var det!! Sagolikt!! Skritt, klappar i massor. Funderar när jag vänder hemåt. Nää, kan väl knappast gå att kontrollera honom nu, dumt att förstöra det bra vi hade.. Men man kan ju pröva... Exploderade in i galoppen, men efter några språng så galopperade han på i en lugn och bärig galopp, behövde inte hålla i honom, hade ett sug men han använde sin energi till att jobba istället för att springa iväg. Bröt av till en fin trav och lät honom trava på lite i sista "knixet" innan vi var uppe på det platta igen, rätade upp mig och han fångade upp sig och saktade av. Skrittade nästan helt lugnt hela vägen hem sedan. Han är helt gudomlig nu!! Kanske därför jag bävar inför varje ridtur, vill inte att det ska gå dåligt nu, är rädd att bubblan ska spricka. Försökte fota honom i stallet, för han har börjat lägga på sig över rumpan, men det är ännu för lite för att det ska synas på bild, men syns tydligt när man står där. Det känns så bra med honom nu. Vet inte om jag ska sluta fundera så mycket om och på honom, eller om jag ska fortsätta. Att han kan är jag inte ett dugg "förvånad" över, det vet jag ju, det vet ju alla. Det finns ju filmer på honom där han visar vad han kan. Men det är lugnet, det härliga lugnet som sänkt sig över honom och i honom.

Ja ja, nu njuter jag o tar mig en kopp kaffe!

Kram på er!

Kerstin