Ja vad ska man säga.... Tycker sprickorna på Heros hovar ser bättre ut och det kunde ju eg inte hovis neka till heller, men inte mår hans hovar bra heller... Lamellranden flyter ut, men han har inte fång, så det är ju helt klart något annat som spökar. Förhoppningsvis så kommer "magmedlet" jag beställt snart så får vi se hur det påverkar honom. Hovis tror att det finns en risk att han har en sänkning i hovbenet och vill jag ska åka och röntga honom, jag anser att hon tar för lite i tån, skulle hon korta tån mer så skulle hoven och sprickan må bättre, samt hela hans ben och kropp natruligtvis. Men samtidigt så har han ju blivit bättre i gången. Går på ett helt annat sätt, men som sagt, kortare tå och det skulle bli ännu bättre enligt mig.. Hade han varit barfota hade jag fixat det själv, men nu måste han ju ha skor så... Jag litar på min hovis, men man behöver ju inte tycka lika för det...   

Nåväl, han verkar iaf må bra så jag fortsätter på min linje, först balans i magen och korrigering av hovarna så kommer resten.

Flera som varit på mig om när vi ska börja tävla, de tycker vi ska ut nu i höst. Men eftersom jag och Skalman antagligast är släkt och båda ogillar ordet "skynda", så kommer inte det att ske, finns ingen anledning. Vi är inte ens i närheten av det jag anser vara en ridbar häst, en tävlingsklar häst. Sedan skulle jag aldrig utsätta hans kropp för några större fysiska ansträngningar så länge hovar och mage är i obalans.

Står i valet och kvalet om sadelinköp också... Har lagt undan en Maxam sadel, 15", tänkt till små killarna. Den ligger inte riktigt bra på någon av dem, men helt ok (släpper ytters lite mitt under), men samtidigt så rids de ju inte varken dagligen eller hårt och för det priset så får jag en bra sadel som duger för det. Bägge småttingarna växer ju och ska muskla om sig, jag vet ju dessutom inte om, eller hur länge de blir kvar. Så den känns ändå prisvärd. Nu har jag inte prövat en 15" på dem eg, utan prövade en 16" som jag hade hemma till Walle och den var ju till att börja med på tok för stor för de små.. I-lands problem, jag vet....   

Nej, dax att ila iväg igen...

Ha det så bra!

Kerstin

 

Erika

26 juli 2012 09:40

Måste fråga vilka hästar har du fortfarande kvar?
Vet att du skulle sälja några.
Zabina vet jag ju åkte tillbaka till sin förra ägare va ? :)

Tråkigt med hovarna, men skönt att det inte är fång!
För de är ju hemskt.
Skulle de vara fång borde han väl bli halt oxå eller hur ?
Och de är han väl inte och total vägra o gå.

Vad köper du för magpulver?
jag köper magtarm åt mina. :)
de går åt som smör i solsken så de är inte det billigaste alternativ tycker jag o ge två fånghästar.
men jag upplever att de fungerar super bra.

http://eriikapettersson.blogg.se

 

Nina

26 juli 2012 11:00

Hur ofta verkar du Heros hovar? Jag hade en häst vars hovar alltid flöt ut åt sidorna, det avhjälptes med att vi verkade honom var sjätte vecka. Råkade det gå mer än sex veckor någon gång, så vips var hovarna utflutna igen, dessutom fick han ju alltid lamellrandsröta när hovarna flöt ut. Så det var ett himla pyssel om han inte verkades exakt innan hovarna blev så höga att de flöt ut.

http://stallskogalund.blogg.se

 

Anna

26 juli 2012 14:51

Håller tummarna att det blir bättre med Heros hovar inom kort!!

Håranalyssvaret har kommit!!!! :D Det var helt rätt att börja ge honom "mag-tarmkuren":) Känns skönt när man är på rätt väg!!!

Mvh Anna & Tabasco:)

http://www.anaby.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...