Hero har 2 ORDENTLIGA hovsprickor. Nu har hovis jobbat på att försöka återställa balansen i hovarna, då anledningen till att han har dem mest troligen beror på felaktiga vinklar mm. Han ser nu riktigt bra ut i fötterna, finns kvar att ändra på, men Rom byggdes inte på en dag. Bak drog vi av skorna, får se om han klarar det eller ej. Hon kommer hit till veckan igen och tar resten av gänget. Blev lite stressat idag. Det var meningen hon även skulle ta Walle, men då jag var ute på äventyr innan hon kom så hade jag inte hunnit ge honom lugnande och det var väl tur det, för det tog tid med Hero. Hon tror dock att han ska kunna gå barfota i framtiden, men vi har några skoningar innan dess.

Idag har det annars varit en sådan där dag när man bara vill gå och lägga sig och hoppas på att nästa gång man vaknar så har allt löst sig. Men det är bara att ta tjuren vid hornen och jobba på. Mycket att lösa. Fick tips på ett jobb, men kom på att jag inte kan söka det då jag inte kan jobba dygn... Inte så länge jag bor här och inte så länge jag har kvar hundarna... Men sedan kom lite andra glädjande nyheter, men om det blir så vet jag inte förrän till slutet av sommaren.. Suck, denna ovisshet.. Tänk om jag också bara kunde ta en väska med kläder och gå, vad enkelt det vore då. Bara lämna allt till någon annan. Men skulle jag kunna leva med mig själv då? Nej, antagligen inte. Nej, slut på självömkan nu! Största anledningen till självömkan just nu är att jag inser att jag inte kan behålla Sullivan... Det här med att komma till insikt är väldigt jobbigt.. Men klokast är att behålla Walle, en ponny som de kan ha längst. Vissa dagar så finns bara Hero och Prins kvar i mina tankar. Hur starkt intresse har barnen egentligen, är det värt det, kommer det att ändras nu, ska man riva upp allt och börja om helt, ska vi bo kvar, har jag råd... Äh fy fan... Det här bad jag inte om..

Kram på er!

Kerstin