stallrosen

Alla inlägg under april 2012

Av Kerstin - 16 april 2012 22:08

Prövade att klicka in Sullivan idag. Var ju som väntat inga problem. Han fattade direkt! Han fattade till och  med lite för bra, för när jag tog undan "targeten" bakom ryggen så gick han bakom mig och "duttade"!!   Tja vad ska man göra, var ju bara att klicka och så kom lill nosen fram och fick en godis, in bakom ryggen och "dutt", klick och godis!! Underbar liten kille!   De andra skötte sig också bra. Fattade direkt. Curre kunde jag gå ett snäpp längre med och till och med pröva att gå med sänkt huvud (lång och låg helt enkelt). Så klok kille det där!! Curre har ju kommit lite längre i sin utbildning och är mer mogen mentalt så jag vågade pröva, annars ska man ju ta det lugnt, inte forcera. Fröken Z fick vila idag, imorgon kommer sonens kompis och ska provrida, blev lite fundersam när jag pratade med hans mamma, lät som om hon trodde han kunde rida regelbundet här om det nu skulle vara så att han gillade det... Hmmm, bedriver ingen gratis ridskola, ingen ridskola över huvudtaget, men det får vi ta sedan, kan ha missuppfattat. Tycker det är helt ok att barnen har med sig kompisar hem och visst får de rida ut en sväng om allt stämmer, men där slutar nog min tolerans eller hur man nu ska uttrycka det. Har blivit lite bränd på det. Har haft folk som ridit både Prins och Sydney (och andra hästar jag haft)eller frågat om de får, men så snart man tycker att de kan köpa en spånbal eller iaf en morotspåse så ser/hör man inte röken av de något mer, men då får det vara. Sedan finns det andra som hjälper till om de kan och då är det ok. 

Uppdatering ang Tant Röd så går det strålande, hon får guldstjärnor varje dag!! Underbart att höra!!

Avslutar med lite skrutt bilder...

Man får ner en hel del i en Hööks påse...

Ett barn tex...

Och så njuter somliga av den sista snön...

   

Ett bra sätt att svalka sig efter ett hopp pass..

Oskarp bild, men det får ni ta!

Kram på er!

Nu ska jag kolla vad ni gjort i helgen.

Kerstin 



ANNONS
Av Kerstin - 15 april 2012 20:40

Det är med tårar i ögonen jag skriver det här inlägget... Men inte av sorg, utan av lycka! Lycka över att äga dels en så helt fantastisk ponny som fröken Z är och sådana underbara små killar som även de är helt fantastiska att arbeta med. Jag kan verkligen rekommendera er att gå en kurs i Belönings baserad hästträning, eller någon annan träning för Caroline Fransson! En fantastisk människa som lyfter fram det positiva och ser det lilla.

I dag fick Z och jag jobba på lång tygel. Jag har försökt mig på det i min ensamhet, men aldrig riktigt hittat "flytet". Med ND gick det ju skapligt, men rätt gjorde jag ju inte...   Nu fick jag hjälp att hamna i rätt position och vi fick börja lite lätt med en "öppna" efter långsidan. Allt med fokus på att denna övning i förlängningen ska bli en "belöning". Om man säger så här, "vi hade verkligen flyt"!! Allt är verkligen inte perfekt, men vilket flyt!! Sagolik ponny!! Nu ska vi jobba med rak riktningen och ur den så får hon gå in i en öppna som belöning! Låter det inte helt fantastiskt! Såg super enkelt ut när Carolina visade. Och gör jag bara rätt och låter bli att tex dra i innertygeln så går det ju LYSANDE!!!

 

Inner tygel, AJ AJ!!

     

Massor av instruktioner och guidning... Z bara njuter!!

 

"Det här är jag JÄTTE bra på matte!"

 

"Jag är även bra på att vara otroligt söt!"

Jag ska flörta lite med Angelica, som ska få "äran" att fortsätta med vår utbildning på lång tygel, och se om hon fick några fina bilder på fröken Z. Någonstans i ögonvrån så anade jag en kamera.

Att använda belönings baserad träning känns väldigt rätt tycker jag, det handlar ju inte bara om att göra trick med sin häst utan att få den att göra "rätt". Jag använde ju mig av klickern i övningen jag gjorde på lång tygel, i förlängningen så kan jag ju omsätta det till att hjälpa barnen i ridningen! Jag har inte fått någon liknande AHA upplevelse sedan jag gjorde min 1:a galopp piruett och jag kan lova att det var ett tag sedan!!

Så nu ska det bli en helt annan träning av pojkarna och jag kan liksom inte ens se ett misslyckande eller några som helst problem!

Nu ska en MYCKET nöjd matte gå och lägga sig!!



ANNONS
Av Kerstin - 15 april 2012 07:14

Snart dax att lasta fröken Z för andra dagen av träning. Ska bli lika roligt idag som jag hade förväntningar igår. "Belöningsbaserad hästträning" eller klickerträning. Kan hålla med om vår "fröken" Carolina Fransson att klicker förknippas med trickträning, men efter att ha gått igenom träningen och sett närde andra tränar så ser man verkligen vilket otroligt effektivt instrument klickern kan vara. Jag höll ju på lite med klicker när jag hade Lukas, men han var ju en otroligt intelligent liten kille så han löste ju det jag gjort fel. För nu så här efter kursen så inser man ju att man hade sina små olater och en massa okunskap (som vanligt).

     

Vi började med en flugsmällare som "target", nos på, klick, undan med smällaren, godis. Phu!!

Nästan värre än att rida, massor med saker att hålla reda på.

   

Fröken förklarar och visar, Zabina förklarar och visar att hon minsann kan ett annat trick och tycker det också kan ge lite godis... Sorry, inte idag!!

Det var en trött Z som kom hem igår kväll, gick raka vägen till boxen utan att ens prata med killarna!!

   

Kurskamrater, fröken Carolina och lite kurshästar..

 

Hästarna gick ute i rasthagar hela dagen, perfekt. Låg vid ridbanan och ingen behövde vara ensam.

Nu ska jag snart lasta igen och åka iväg.

Ha det så bra!

Kerstin

Av Kerstin - 13 april 2012 23:35

Har varit några intensiva dagar och jag varken hinner eller har lust att blogga, eller ju det har jag ju, men man måste ju prioritera..

Haft 2 underbara dagar i skogen med ponnyer, hundar och ungar.

           

Gillar bilden, fast man knappt ser ngt! Knäppa jag!

Tant Röd har lämnat gården, tog ca 30 sekunder att lasta och så bar det iväg. Går som förväntat hos nya ägaren, bra alltså, vad annars!

 

Hej och hå, in ska vi gå..

Har kursledaren som inneboende i helgen. Z är friserad och badad, eller av svampad iaf... Ska bli kul att komma ut och träffa vänner igen, var ett tag sedan man va på kurs! Som om inte det vore nog så har hon en häst över också....   Hmmm...

Ha det så bra allihopa i helgen,det ska jag ha!!

Kram på er!

Kerstin 

Av Kerstin - 11 april 2012 09:55

Denna eviga fråga... Vilken nosgrimma, vilket bett, vad är snällast och vad är skarpast... Eftersom jag inte har något vettigt att skriva om så kan jag ju berätta om hur jag ser på dessa saker.

Så här är det.. För en massa år sedan bestämde sig människan för att tämja detta vackra djur för att ta sig fram fortare och använda sig av i jakten på föda. Start, stopp och att kunna styra detta djur var ju en förutsättning. Något säger mig att man ganska omgående insåg att huvudet var hästens känsligaste ställe och något runt nosen eller i munnen vore det bästa. Sedan har åren gått och hästens funktion för oss människor har ändrats. Under resans gång så har de ridits av både de som har känslan och de som inte har det. Uppfinningsrikedomen är ju fantastisk när det gäller att hitta på saker som förenklar. Vi människor är ju otroligt bekväma och har alltid varit.

Om jag då går tillbaka till bett och nosgrimmor så finns ju en uppsjö av dem, en sak för varje problem. För varför lösa problemet med god ridning och skolning när man kan fixa till det på annat sätt...   Sedan måste vi inse att dagens hästar är inte som gårdagens hästar. Varken i kroppen eller huvudet. Idag används hästen som ett redskap i en sport, precis som en racer bil. Tvivlar på att det är en standard utrustning på en formel 1 bil...

Det dock vissa generella regler när det gäller bett och nosgrimmor i min värld.

1. Bettet är aldrig skarpare än din hand. En uttjatad fras, men sann.. Ett väl utprövat bett, som ska vara av det mildare sorten är ju knappast milt och man som ryttare rycker, sliter eller håller hårt i det. Medan det "skarpaste" bettet kan var nog så milt när det bara ligger still i munnen eftersom ryttaren har en stilla och fin hand och använder sig av sitt säte och vikt vid sin ridning.

2. Spänn inte nosgrimman för hårt, 2-3 fingrar, beroende på fingrarnas storlek. Dessa mått är ju anpassad efter män, inte små barn/kvinnofingrar!! En korrekt spänd nosgrimma gör absolut inte samma skada som en för hårt åtdragen gör. Spänner man den för löst så ligger den och "slår" på nosryggen, vilket inte heller kan vara så skönt..

Vill man tävla med sin häst så måste den ha sadel, träns och ev bett, beroende på vad man tävlar i, dessutom nosgrimma. Alltså är det bara till att vänja den vid det. Och förhoppningsvis så gör man det på ett bra sätt.

Det finns idag en rad bettlösa alternativ, vilket förespråkas hejvilt av en mängd människor... Jag har tidigare visat en film på hur tex en repgrimma trycker på olika nerver och påverkar hästen. Så återigen är vi tillbaka till punkt 1, handen!! Det går inte att komma ifrån, det är vår hand som avgör hur "elak" vi är mot vår häst, vare sig vi har bett i munnen eller ej. Det är även vår hand som spänner nosgrimman.

Jag har sagt det förr och jag står fast vid det fortfarande. Jag betslar hellre upp min häst under en kort period än sliter och drar i den (vid tex uteritter), för att komma åt problemet. Det är svårt att "skola" bort piggheten hos en häst, det är väldigt naturligt och kul om en häst är pigg och glad, men det kan ju gå överstyr och då är det helt plötsligt farligt.

När det gäller nosgrimmor så har jag det på alla mina hästar, inte för att jag måste spänna åt dem för att de gapar, utan för att man måste ha det vid en ev tävling. Ska mina hästar bara promenera ut i skogen så kan de lika bra vara utan.

Mitt mål med mina hästar är att de alla ska vara så trygga att de går att rida barbacka med halsring eller bara grimma och grimskaft. Men som läget är nu så är de lite för unga, samt att barnen är lite för små och inte riktigt där än som ryttare.

För precis som jag gillar att kunna ha hundarna lösa, så måste de även kunna gå i koppel. Allt handlar om att "dressera" djuret/oss. Att skapa rutiner och trygghet, så att hästen/hunden inte vill springa iväg när något dyker upp, utan heller stanna hos oss. Och hur lydiga de är/blir beror på vår vilja att lära oss/dem och vilken tid vi har/är villiga att lägga på det.

Så, nu har jag svamlat färdigt!

Kerstin

Av Kerstin - 9 april 2012 12:00

Under någon av alla storm nätter vi haft under hösten och vintern så blåste en STOR gran ner i min sommarhage.

Stor gran tvärs över tråden...

Jag var lite osäker på vilkens mark den stod på, så jag blev glad när grannen behagade dyka upp och jag kunde gå över och fråga om de eller jag skulle ta bort den. Tydligen var det min gran.. Som sambon sa, hade det varit 14 granar hade det varit deras... Nog om det... Bra att veta sa jag, så det inte blir något tjafs efter jag tagit bort den sa jag och önskade glad påsk och vände mig om för att gå. "Hur menade jag nu", undrade grannen. Vi pratade på om det, en gammal otrevlig historia som jag eg inte orkar älta igen, men kort så blev vi anklagade för diverse saker av vår granne, beträtt hans ägor, stulit matjord (behövs ju verkligen med en hel kasa att tillgå), även hot var inblanda och vi var till slut tvugna att prata med polisen för att allt skulle ta slut. Jag mår fruktansvärt dåligt av det så jag försökte släta över med att allt var ju utrett och klart så vi ska inte älta i det något mer nu. Nej det hade jag ju rätt i, svarade granne, MEN var det inte konstigt att saker som alltid funnits helt plötsligt bara försvann??!! Jo, visst sa jag, det är ju obehagligt. Ja, svarde grannen, för nu var det så att en stor sten hade försvunnit ifrån hagen som låg bredvid vår gård, var inte det konstigt?? Men, sa grannen, jag säger ju inte att ni tagit den.. Jag kände hur jag bara stirrade på grannen och hur hakan for i backen, men så stammade jag fram; "En sten????" Ja, sa grannen och stirrade mig in i ögonen, en stor grå sten som alltid stått där... Vid det här laget visst jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Grannen fortsatte; "Sedan har det ju försvunnit en stor gryta som vi hade uppe i skogen." Jag stirrade frågande. Grannen; "Jag säger inte att ni har tagit den, men den har stått där sedan jag var liten." (alltså MINST 30 år). Jag stirrade... Kände hur jag kippade efter andan och utbrast... "Skogen har blivit avverkad 2 ggr, det kryllar av rävar mm, saker som legat still i skogen har en tendens att försvinna ner i mossan mm, naturen tar över.. Grannen tittade förvånat på mig och utbrister, "Ja, så kan det ju faktist vara." Ja sa jag, jag har plockat glas och plåtburkar, samt dragit bort meter vis med taggtråd ifrån stigarna för att inga djur ska göra sig illa, det KAN ju hända att det finns fler än jag som är rädda om naturen och tar rätt på sådant som inte hör hemma där. Grannen stirrade stint på mig, "Jasså, du har tagit bort taggtråd." Ja, svarade jag, taggtråd som låg överväxt bredvid en stig. "Jaha, ja så kan det ju också vara. Men den där stenen har ALLTID stått där." Ja sa jag och när skogsmaskinerna var här så fixade jag han till så att maskiner och timmer skulle få plats. "Nja, sa grannen, det var före det." Jag kände att det här var lite för mycket för mig så jag önskade en riktigt Glad Påsk och drog hemöver. Berättade för sambon om samtalet och även han stirrade frågande på mig; "En sten???" "Vilken sten??"

Vad ska man göra? Skratta eller gråta? Av erfarenhet så vet jag att folk som är så här är inte att leka med... Herregud, ska vi behöva filma och dokumentera allt vi gör på vår gård för att slippa bli anklagad?! 

Att grannens far, suttit bakom en gran och spanat på oss, är det normalt??? Nä, skulle inte tro det... Att denne smygit runt i skogen längs vår tomtgräns och "jobbat", skumt?? Mycket, så här i efterhand...

Skratta eller gråta, det är frågan...

Kram 

Kerstin

Av Kerstin - 8 april 2012 23:32

När jag ändå skulle gå med hundarna i förmiddags så följde dottern med på fröken Z. Z var som vanligt pigg och glad och traskade på i ett friskt tempo. Dottern njöt och underlageet var bra. Så varför inte trava lite sa dottern. Jo men visst.. Efter att ha travat lite så villde de båda lite till och lite till och lite till... Phu!! Snacka om en timmes "power walk"!!! Fick till och med koppla Eddie så jag skulle vara säker på att han var med. Uj uj, vart ska det här sluta? Kommer jag att få springa i galopp härdan efter??? 

Nåväl, alla var vi nöjda och lite lagom trött när vi kom hem. För inte nog med att det var trav större delen av vägen, vi gick/red en bra bit också. Kan ju meddela att till och med den klippta fröken Z var svettig!!

Sedan blev det lite pälsvård på pojkarna samt att jag prövade en sadel på Walle, men den var inte bra, för rak...


Hoppas ni också haft en bra dag!

Kerstin 

Av Kerstin - 8 april 2012 09:48

Så var den äntligen igång.. Jakten på äggen.. Tog lite tid eftersom jag jobbat, familjen har varit ute på olika håll osv.. Men så äntligen igår kväll..

 

..medan solen sakta gick ner så fick barnen lite ledtrådar och så satte de fart...


Ser ni dem???

  Pojkarna i hagen var väldigt nyfken, vad är det som händer??

 

     

Sötast, som vanligt...  

 

Tjohoo, de hittade dem. Blev ingen äggjakt till häst i år heller, men jag har lovat dem en skattjakt istället.

Ha det så bra, så kommer historien om hur jag blev anklagad övar att ha stulit en sten lite senare...

Kerstin

Presentation


Livet går i vågor, upp ibland, ner ibland, men även i de brantaste nedförsbackarna så finns det någon liten sak som händer till det positiva. Det är just de sakerna jag ska försöka förmedla, de underbara sakerna som händer runt mig och får mig att må bra.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9
10
11
12
13
14
15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27
28
29
30
<<< April 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ stallrosen med Blogkeen
Följ stallrosen med Bloglovin'

Gästbok

Länkar

Översätt bloggen

Blogglovin

bloglovin

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se