Efter att ha intalat sonen att Walle är en trygg ponny så tyckte han det var ok att följa med på en tur i skogen. Han frågade dock dottern om hur det var att trilla av någon som var så stor, hon har ju viss erfarenhet av Zabina...    Så medan vi traskade iväg så pågick snacket. Och sim salabim så hade vi passerat den "värsta" biten, med mycket stenar och träd och det var bara öppna ytor igen. Walle fick massor med beröm av sonen.

Och turen fortsatte väldigt avslappnat. Dottern red med på trygga Prins,

men han behövde bara vara med som kompis, Walle skrittade nyfiket fram överallt. Han gillar inte vattenpölar och undviker lera, men med lite godis och lätt övertalning så lyckades vi övertala honom att även det var ok. Sedan blev det lite ponny pyssel och alla såg väldigt nöjda ut.

De andra piggelina ponnyerna fick också rasta av sig lite under förmiddagen. Finisar är de hela bunten!   

Ha en trevlig kväll!

Önskar

Kerstin

Eller i alla fall till den uppståndelse som lite hår under armarna orsakat. Jag har inte själv läst något om det, bara sett otaliga rubriker och blogginslag om det. Kan det vara så att orakade armhålor orsakar sådan media storm?! Hur orkar människor ens bry sig??? Men det är klart, det är ju så mycket lättare att klanka ner på EN person som bara har problem med en rakhyvel (enligt många). Men vore det inte bättre om dessa personer såg sig om och istället skrev ett upproriskt inlägg om den där mannen som ständigt misshandlar sin sambo/fru/flickvän/barn. Eller ännu hellre ta tag i problemet. Eller lägger lite energi på att gå mellan när en grupp barn ger sig på ett ensamt barn med hårda ord och knuffar. Nä, men se då blir det för jobbigt.

Det är så typiskt dessa personer, dessa mobbare. För i ärlighetens namn, har ni någonsin sett en mobbare gå mellan i en riktig fight??? Nä, precis, då är de för fega. Skulle kunna sätta en slant på att den som skulle kunna gå mellan och göra skillnad är just den personen som på ett eller annat sätt blir utsatt. DET är den STARKA personen och det är det de som mobbar är så rädda för. Att bli genomskådade som fegisar, veklingar, personer som inte vågar stå för sina egentliga åsikter.

En vän till mig rakar sig under armarna, hon fick en hårsäcksinflamation, som sedan blev blodförgiftning och hon var riktigt illa däran när hon sedan tillbringade ett tag på sjukhuset. Sug på den, era fegisar!!

Jag rakar mig underarmarna när lusten faller på, har iof bara 5 strån att ta bort så det är väl därför jag inte ser dem som något problem. Men jag har verkligen inga problem att se några hårstrån hos någon annan heller. Det gör inte heller mig något och någon har märkeslösa kläder, 70-tals frisyr eller är osminkad. Men jag gillar inte när folk är otrevliga och dryga. Jag tycker nog att det är ett större problem. Men det är jag det. Hur ni är och vad ni har för värderingar här i livet, det är upp till er.

Kram på er!

Från en, för tillfället, orakad

Kerstin

Som vanligt så gör jag tvärt emot och helt fel, men kanske blir det bra ändå... Sonen hade bestämt att han skulle rida "sin" Curre idag. Jag var inte riktigt pigg på det eftersom jag var ensam hemma och inte hade någon som kunde hjälpa mig att hålla Curre och barn. Curre ÄR snäll, men han har reagerat på ryttare i början så jag vill inte riskera något. Sonen är ju något längre och något tyngre än dottern. Samt lite yvigare i sina rörelser på hästryggen. Så varför riskera något.

Istället så sadlade vi på Walle.

Han har haft större ryttare på ryggen och är trots allt trygg med mig och har inte visat samma bus tendenser som Curre har. Ungarna säger inte emot utan hängde glatt med. Först ut var dottern.

Det var inga problem, jag hade gått runt lite med Walle på gården och vägen först för att kolla av honom. Vägen tinar ju och vattenpölar och hål kan ju vara farliga. Men inte enligt Walle! Finaste killen!

Mys med matte.

Naturligtvis så började vi inte med pallen!!   Jag må vara stollig, men vett finns kvar.  Efter lite matte mys så var det dax för sonen att hoppa upp. Walle blev lite fundersam och gick åt sidan några gånger när jag skulle slänga upp sonen, men sedan gick det bra. Man måste ju faktiskt få kliva upp och av flera gånger om man vill.

Sonen skötte sig utmärkt när han red. Kröp ihop lite i början så inte Walle skulle bli orolig över att det kom en ny längre ryttare på ryggen, satt helt still och bara kliade honom på manken. En naturbegåvning!   

Pallträning även här. Bra för balans och trygghet.

Sedan var han ju tvungen att kolla in den själv också.

Och som avslutning så måste jag ABSOLUT lägga in dagens bästa bild, enligt ungarna!!

  Vet inte vad som hände med den, men lite cool blev den allt.

Kram på er!

önskar

Kerstin och gänget!

Alltid lika underbar att titta på!

Eller vad säger ni?

Sa just åt barnen att de skulle lära sig detta, så kunde de ta ut 3 var och inte behövde de sadla och tränsa heller!!  

Bara fördelar!

Kram

Kerstin

Ibland när man går omkring i skogen eller vart det nu kan vara så bara ser man det...    Det man inte tänkt på tidigare.. Som till exempel skogshuggarens stolar, till för en fikapaus...

Ryggstöd och allt!

Eller ute dasset..

Det har ni inte tänkt på tidigare eller hur!!??

Annars var vovve turen trevlig som vanligt. Vi kunde gå en väg som under vår, sommar och höst oftast är översvämmad, men som de nu i vinter kört upp med skoter.

STOR rotvält!!

Annars var jag mest i städartagen igår. Röjde både inne och ute i stallet. 2 par ridbyxor och shortchaps till salu!

Beige/grå oskodda ridbyxor, strl. 38, 50,-

Brun/rosa helskodda, strl. 84 (strl 42 m lite längre ben) 100,-, använda ett fåtal ggr, pga av för långa ben för mig och att det veckade sig vid fotknölen.

Svarta läder gaiters, strl. XL, 50,-, använd 1-2 ggr..
Bruna i mocka, strl. M, aldrig använd. 75,-
Köparen betalar ev frakt!

Tömkörde underbara Walle på em. Han skötte sig utmärkt, en liten liten detalj var väl att han helt glömt av vad "proo" betydde och travade glatt på trots försök att få honom att stanna.   Insåg att det INTE var riktigt läge för galopp jobb på honom då. Men idag ska vi friska upp minnet lite på den fronten. Sambon körde högtrycken på bilarna och Walle tyckte det var lite läskigt, men traskade trots det förbi utan att tveka. Jag behövde inte ens övertala honom, det var bara att fortsätta gå. Underbara ponny. Mätte honom också, hmmm, nu lutar mitt golv lite och inte hade jag ngt vattenpass, men ca 135 cm, inte högre iaf... Hoppas han växer lite till. Tja, fin är han ju iaf..

Ha det så bra!

Kerstin

Nu har jag läst om många om av mina bloggvänners start inom ridningen, så det är väl dax att förtälja min historia. Jag har alltid gillar djur, mina föräldrar hade en Zooaffär där jag tillbringade måååånga timmar med att gosa och ta hand om alla pälsbeklädda djur. Den enda kontakt jag haft med hästar var när vår dagisgrupp fick åka till ridskolan och åka häst ett varv. Jag fick då rida den STOOORA vita hästen (visade sig sedan vara en liten b-ponny. Visserligen större än den andra b-ponnyn som gick med då..   ). Sedan var det stiltje i hästlivet, ritade massor av teckningar på hästar, men that's it. Men så skaffade min bror en ny tjej och hon älskade ju hästar och släpade med mig till ridskolan. De 2 första gångerna fick jag skritta och kanske trav lite på en stor shettis som hette Manolito (fast jag gillade ju lilla Clay mer, såklart...). Hon gick bredvid mig och höll i honom. 3:e gången tyckte hon att vi kunde rida ut tillsammans, jag fick ett russ som hette King och iväg ut i skogen bar det hon, jag och 8 st till, som dessutom var ridvana!!! Tjohoo!! Ja, ni kan väl ana hur det gick.. Gick väldigt bra före och efter galoppen kan jag meddela. 3 uteritter och 3 avfallningar senare så satt jag faktiskt kvar, även i galoppen, men nja, rida var kul, men det här med galopp... Näää..  Så köpte hon en häst, Starlight. Ett fint brunt sto med lite egna idéer, har fått för mig att det var en arab.. Och världens sötaste lilla get som hette Skrållan!! Den sommaren fick inte min kära bror och hon mycket egentid... Jag fick lite lektioner av henne i en gräshage, skritt och trav, ville fortfarande inte galoppera, men i slutet på sommaren så klarade jag faktiskt av att rida ut på henne helt själv. Så tog sommaren slut och häst och get såldes.

Jag fick nya klasskamrater, eftersom 2 klasser slogs ihop och bland de nya var det flera hästtjejer. Jag började följa med till ridskolan och det tog inte lång tid innan jag var "en i gänget". Älskade att borsta, mysa och pyssla. Vi var där först och åkte sist, jag om mina nya kompisar. Underbar tid. De red, jag hade inte en tanke på det, kölistan var ju mils lång dessutom. Men eftersom jag mer eller mindre bodde i stallet så antog ju alla att jag red.. Ganska självklart egentligen.. Så helt plötsligt så fick jag börja rida ut privathästarna. Jag tyckte de var stor och ganska läskiga, men jag fick ju rida. Nu vågade jag ju knappt ta tyglarna, så jag skrittade ju bara lugnt runt i skogen, livrädd att något skulle hända. Detta resulterade i att jag fick rida ännu mer och fler hästar, jag var ju den de kunde lita på, kom alltid hem med torra hästar, busred aldrig!!   Konstigt?!

Men så av någon anledning så kom en av ridlärarna på att jag inte red på lektion! Alla såg ut som levande frågetecken, hur var det möjligt!? Jag kom snabbt in i en ganska duktig grupp 2:a. De galopperade, gillade ju inte jag, lyckades undvika det några månader, man kan smita undan mycket med lite fantasi.   Hur det nu va så lyckades jag väl hänga mig kvar i galoppen några gånger och blev snabbt uppflyttad till en grupp 3:a, hua, här skulle man ju ta dig över hinder också, fanns det ingen ände på eländet!! Allt jag ville var ju att umgås med hästarna. Eftersom jag nu red på lektion och alla visste det så fick jag ju inte bara rida ut privathästarna längre, utan nu fick jag även rida inne om jag ville!! Herregud, jag visste ju knappt vad jag höll på med! Men, men man gör väl inte så mycket skada när man inte kan eller vågar...
Lika snabbt som jag fått flytta upp från grupp 2 till 3, hoppade jag nu till en grupp 4:a!! Och nu var ju inte hoppet långt tills jag helt plötsligt red i träningsgruppen!? Vid det här laget så hade jag börjat tycka det var ok att galoppera, hoppa mm. Hade hand om barnridningar och var ordförande i u-sek. Red 8-10 privathästar vissa helger och tävlade en av ridskolans ponnyer. Tja, sedan dess har det liksom rullat på. Blev uppslängd på diverse hästar eftersom folk hela tiden trott att jag kunnat, eller varit med om det förr. Jag har aldrig vågat säga emot, på gott och ont. Naturligtvis hade jag en kaxig period under mina sena tonår, trodde jag kunde det mesta. Det tog mitt fullblod Åskar, som jag var fodervärd på, snabbt ur mig och jag blev lite mer ödmjuk igen, insåg att jag aldrig skulle bli fullärd.

Tja, det var min start i hästlivet, ibland kan jag nog tycka det är konstigt att jag fortsatte...  

Hur började er karriär?

Kerstin

Blev en dag i familjens tecken. Hästarna hinner jag med ni i eftermiddag. Jag vaknade 6.30 i morse av att solen lyste mig i ögonen!! Visst vill man sova, men sämre sätt kan man ju vakna på.. Bestämde på rak arm att det var "fika ryggsäck" (som barnen sa när de var mindre) dag idag! Såg till att resten av familjen kom upp, fick i sig frukost och så bar det iväg. Idag for vi till Smacken. Ett naturreservat med badplats på sommaren..

Så här såg det ut i somras..

Så här såg det ut idag!

Men sol, 15 grader varmt, trevligt sällskap så är det ju helt ok, eller hur!?

Duktiga Dexter, ungar (och Eddie) traskar över hängbroarna..

Isen hade spruckit och det fanns lite hål på sina ställen, men eftersom det är så långgrunt här så är det ingen fara. Som en annan hundägare sa; "I värsta fall blir man lite blöt om fötterna."

Eddie var lite fikasugen, som vanligt..

Vem hinner först...

Vissa behövde solglasögon idag...

Andra inte...

Ännu en underbar dag i solen!

Så nu at vi skeppet hem och har en trevlig kväll!

För ni ser väl alla att det mörka fältet på himlen ser ut som ett rymdskepp..  

Kram på er!

Kerstin

Sol och värme idag!! I morse var det 8 grader i skuggan, 15 grader på framsidan, trots att även den termometern vara i skuggan!

Så vad gör man?? Jo jag tog såklart vovvarna och traskade upp i skogen.. Underbart!

Kontraster... Snö på vägen, barmark i delar av skogen..

Kolla vilken bra pinne jag hittade matte, den ska jag ha!!

När vi strosade fram i lugnet så fick jag en alldeles lysande idé!

Hem packad ryggan, fixade ponnyer och när barnen kom från skolan hoppade de i ridkläderna och så bar det iväg!

Fikaplatsen i skogen!

Livskvalité!!

Mmm, Prins njuter av solens varma strålar..  

Sedan hade vi ju de som var lite mer närgångna...

Bus innan vi packade ihop och begav oss hemåt. Alla lika nöjda..

Tja, bättre än så här kan man väl knappast ha.     

Nu är det snart middag och jag hoppas vi får en trevlig kväll som avslut på en så bra dag!

Hoppas ni också haft en bra dag i solen!

Kram

Kerstin