Efter att ha tagit beslutet i morse så tog helt enkelt orken slut, har verkligen inte mycke energi i mig. Men hundarna fick sig en tur och sedan for jag iväg för att handla till kalaset i helgen. Fikade mellis med ungarna och då säger dottern; "Mamma, innan ni kom så såg jag en stor fågel som störtade i hagen. Den sitter där uppe på den vita grenen nu." Son och jag spejade nyfiket ut genom fönstret, nej, ingen fågel. Men det är ju bara en trätopp som gått av, sa jag, så det ser ut som att det sitter något där. Dottern skakade bestämt på huvudet, såg vi inte?! Jag hämtade kikaren (ja, vadå, vi bor på landet, här ligger kikaren inom räckhåll!!  ). Titta själv sa jag, det är en avbruten trätopp, vände mig lite och DÄR satt DEN och kollade rakt in i kikaren!!

Ett stycke uggla!!

Och som den jag är så vet ni alla att jag ABSOLUT måste ut och fota, den flög iväg, men skam den som ger sig tänkte jag och följde efter, tänk att få den perfekta bilden..

Nu var det här en ovanligt tjurig uggla och tydligen ville den INTE vara med på bild.

Skapligt nära iaf...

    Så äntligen kunde jag gå in och dricka upp kaffet.... 

Dottern ville rida, egentligen fanns inte tiden, men så sa hon att hon ville sparka boll och leka med Zabina och det kan hon ju göra själv medan jag fixade klart i stallet. 

Jag gillar översta bilden med traktorn och allt, rörig, javisst, men de är så fina på den.  

Snodden vi har på Zabina är inte för att hålla henne i någon form, den är bara där för att hindra henne från att dra ner nosen i backen, dottern orkar inte få upp henne då och då går hon kanske inte alltid dit dottern vill. Som en grästygel ungefär..

 Och som den jag är så var jag ju bara tvungen att plåga lilla Curre lite... 

Han ska ju kunna fokusera på sitt, fast det går en snygg tjej en bit bort. Behövdes bara en tillrättavisning. Sedan stod han så fint och de kunde gå bredvid varandra (med passning). Han måste ju kunna vara med andra hästar, annars funkar ju inget.. Älskar den här lilla killen mer och mer. Otroligt klok!! Inget brunstigt sto än, då blir han ju lite värre, men är ju ändå hanterbar.

Angående beslutet om Secret, så vet jag att jag gör rätt. Jag säljer naturligtvis inte till första bästa, utan till någon som vet vad det handlar om. Om det bara varit jag och mitt intresse det handlat om så har jag behållit henne, som 2:a häst eller ett projekt. Men inte som det är i dag. Och jag vill känna samma glädje efter att ha ridit Secret som jag gör när jag hanterat ponnyerna. Lilla söta Prins ger mig mer glädje varje kväll när han kommer travandes i hagen än vad Secret gör och då är det bara att inse fakta. Har ingen ångest över beslutet. Vill man ha en Audi, så köper man inte en Volvo...    Tror ni förstår.

Ha det så bra!

Önskar

Kerstin 

Tänk vad hjärnan jobbar och bearbetar på natten. Min första klara tanke i morse var att jag skulle sälja Secret, som avelshäst. Nu sitter jag här och funderar till och från.. Faktum är att hon faktiskt inte ger mig något. Jag kommer ju inte från gården eftersom träd rasat över stigarna från vår gård som går upp i skogen och möte av bilar har hon ju visat vad hon tycker om.. Dessutom så gillar jag inte att hon får tjurslag på vägen och inte har koll på benen. Kanske blir allt bättre med tiden, men var det problem jag ville ha när jag köpte henne??? Jag tror absolut man får vad man behöver  och kanske behöver jag henne mer än jag fattar och tror, just för att komma ner i varv och landa mellan varven. Men faktum är att jag snart inte tycker det är kul att rida längre. Jag vill RIDA, träna och allt vad det innebär. Jag vill känna mig lika harmonisk och glad efter ett pass med MIN häst som jag gör efter att ha hanterat ponnyerna. Inte känna att jag får ännu fler funderingar. Vem säger att hon kommer att må bättre av att bli riden?? Hon är ju en bra mamma som gett fina avkommor, så det kanske är hennes lott här i livet. Visst har det blivit bättre, men.... Ja, ja. Jag ska inte göra något förhastat, hon ska behandlas igen om någon vecka och vi får väl se tiden an lite till. Men jag tycker det är frustrerande att se småponnyerna gå från klarhet till klarhet för varje pass och här står jag i princip helt still och trampar.

Den som lever får se.. Nu ska jag lämna tillbaka en hög sadlar jag prövat och handla lite inför kalaset i helgen, sedan blir det till att jobba en natt innan fredagen bjuder på städning mm...

Ha en toppen dag!

Önskar

Kerstin