Stallrosen

Alla inlägg under december 2011

Av Kerstin - 1 december 2011 22:04

För 2 månader sedan när Sulllivan kom till mig så var han väldigt skygg. Det är han fortfarande, men inte alls lika mycket. När han kom fick man lura/locka till sig honom och smyga på grimman. Idag slängde jag på honom täcket ute i hagen när det blåste storm och han stod helt still med grimmskaftet hängades runt halsen. Täcket var nytt så jag fick ju även trixa lite med inställningen mm. Det var väl duktigt av lill killen!?  


Pratade med han som kör skördaren och avverkar ovanför oss idag. De ska spara en bit med träd fram till vår gård, men man märker ändå att det blåser mer. Detta har gjort att vi har 2 STORA granar som vi nu oroar oss för. Den ena krossar ju huset om den faller åt "fel" håll och den andra står någon meter i från stallet. Han var här och kollade och lovade att komma till veckan och hjälpa oss att ta ner dem. I fjol så kapade han ner 2 genom ruttna björkar som stod vid infarten. Så det blir verkligen spännande, för den stora granen är verkligen STOR, eller egentligen så är det 2 granar som vuxit ihop.

Har inte så mycket mer att förtälja idag. Stormvindar satte stopp fördet mesta..

Skriver

Kerstin

Av Kerstin - 1 december 2011 09:10

Satt och kollade igenom bloggen och statistiken och insåg att tragedier lockar mest besökare...

 

Ganska absurt egentligen... Men så är vi nog, vi hemska människor. För inte finns det något som drar så många personer till samma ställe som en olycka. Bilarna kryper fram och stannar vid en trafikolycka, trots att polisen vinkar fram dem, vid bränder flockas folk utanför avspärrningen. Inte för att hjälpa till, utan för att se på. Varför dras vi till tragedier?? Är det för att det ligger utanför våran vardag, spänningen av att något händer, även om det inte är en trevlig händelse. För jag hoppas verkligen inte att vi gottar oss i andras sorg. Så hemska kan vi väl ändå inte vara?! Sedan kan man ju se det som ett stöd i sorgen när många sluter upp. I alla fall om de vågar ge sig till känna, vågar komma fram och trösta, hjälpa och finnas till. Men de som verkligen finns där brukar vara få, även hos de med många vänner, det är i dessa situationer man ser vilka som finns där när det verkligen gäller. Eller är det så?? Jag tror att många inte ställer upp för att de inte vet hur de ska bemöta sorgen, att de inte vet hur de ska uppträda för at vara ett stöd. Och när man känner sig osäker så drar man sig undan eftersom det är den lättaste vägen ut ur situationen.

Men idag vill jag inte ha någar tragedier, idag blir en fin dag, bara en reflektion som jag inte kunde hålla för mig själv.

Kram och ta hand om er!

Kerstin

Presentation


Livet går i vågor, upp ibland, ner ibland, men även i de brantaste nedförsbackarna så finns det någon liten sak som händer till det positiva. Det är just de sakerna jag ska försöka förmedla, de underbara sakerna som händer runt mig och får mig att må bra.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14
15
16 17
18
19
20
21 22 23 24 25
26
27 28
29
30 31
<<< December 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Länkar

Översätt bloggen

Blogglovin

bloglovin

Skapa flashcards