.. spred sig i mig idag när jag läste detta i dag. Lättare prestations ångest bara, men annars så..    Och det där med att man blir lite kräsen, ja det kan jag bara hålla med om... Fast på ponny fronten då för oss.   

Och jag kan bara hålla med i det hon skriver. Denna lilla korpulenta ponny med framtiden framför sig har under detta skal gömt en röd ferrari av värsta sorten och den drivs av ett hjärta av guld. Även när hon busar med dottern i skogen så gör hon det snällt. Det kommer att bli en fröjd att följa denna lilla guldklimp och hennes utbildning av våra barn. Det bästa med denna ponnyägare är att så länge hennes ponny har det bra så är hon nöjd. Vi behöver alltså inte komma till EM.   Vilket känns skönt. Jag tror ni förstår hur jag tänker.

Vart eller vad vi än gör med denna guldklimp så kommer jag att vara Jennifer evigt tacksam för att hon gav oss förtroendet, att hon tror på oss som ponnyägare.

Förutom denna glädjen idag så har det varit jobb, hästar och soffmys. En bra dag med andra ord.

Skriver

Kerstin

Den tanken har slagit mig flera gånger när jag tittar ut över min ponnyflock. Fler än jag har tänkt den tanken och kanske är det så, men det underlättar inte saknaden av vår vackra lilla Sockertopp. Tänk er kombinationen av dessa 2 till exempel....

  Eller varför inte...

denna cooling...

    Men nu ville inte ödet att det skulle bli så..

Istället så kom det lite andra ponnyer. Zabina känns det som om hon hade kunna komma ändå, eftersom vi haft kontakt med Jennifer hela tiden. Sådant jag aldrig kommer att veta.. Och som man inte ska älta i heller. Men saknaden finns där och kommer att finnas där länge.Men nu ser vi framåt och vi är nöjda med det vi har och jag tänker verkligen jobba för att de ska bli så bra barnponnyer som de någonsin kan bli. Ja, det är mitt mål, för är de inte bra barn ponnyer, så kommer de heller aldrig att bli fina tävlingsponnyer och om de inte blir fina tävlingsponnyer så gör inte det något, eftersom de är så bra barnponnyer.   Man ska ha kul med sin ponny! Man ska kunna galoppera i full fart barbacka i grimma i skogen, sommar som vinter. Man ska kunna sitta i boxen och mysa med dem, de ska komma när man ropar och de ska skritta lugnt efter vägen med lyckliga barn på ryggen. Kan de göra dessa saker så är eventuella tävlingar bara en kul sak man gör för att bryta vardagen.

Även om jag flummar lite så tror jag ni förstår precis hur jag tänker.

Sonen fick hämtas på skolan idag och ligger nu och vilar på soffan, kokhet.. Blev inget ridhus idag som dottern och jag planerat in. Blir fler dagar.

Ha en toppen helg!

Skriver

Kerstin

... Vilken ponny Zabina är!! Att hon var bra det visste jag, men jag har nog inte förstått HUR bra hon är!!!

Men idag red vi ut i vanlig ordning och Zabina strosade på i sitt ponny tempo... Det vill säga i ett väldigt behagligt tempo... Ingen risk att man inte hänger med.. Men efter att ha värmt upp lite i en sävlig skritt, lite ärtigare trav och en busig galopp så var hon minst sagt på hugget. Och jag kan säga att jag förstår verkligen Jennifer nu när hon en gång sa till mig att hon (Zabina) kanske rent av är en av Sveriges bästa b-ponnyer.. HE.....TE vilken ponny!! Och det var med min nybörjar dotter på ryggen. Hon har en sådan power i steget så det går inte att beskriva, det måste upplevas. Och ändå så lyhörd, dottern kommer att lära sig MASSOR på denna guldklimp.

  Lite vampyr varning så här i Halloween tider....  

Måste bara dra iväg till ridhuset och sätta upp lilla Frida på henne , ska bli så kul att se henne riktigt riden. Kan hon gå så med lilla dottern så kan jag ju bara tänka mig hur hon kommer att gå med Frida.

Secret och Walle tittar lite avundsjukt på oss när vi red iväg.

Grannen var här i morse och kollade in Walle och resten av flocken. Hon är taggad som attan, ska bli roligt att få lite hjälp och sällskap. Hon gillar att hoppa så kanske Secret fått en hoppryttare också, vem vet...

Skriver

en helt lyrisk

Kerstin

Så skrev min älskade New Dawn det här efter en uteritt vi haft (eller om det jag som förmedlade hennes tankar..). Och idag så kom ett mail att den var publicerad i PT!! Kul!!! Och tack Spanaren, som är den som ligger bakom detta.   

När jag återigen läste dessa ord och minnet av den ritten och alla våra andra mer eller mindre lyckade ridturer så inser jag att jag inte haft det lyckoruset över att sitta på en häst efter det att jag tog beslutet att sluta rida henne och tillslut avsluta hennes liv. Varje gång jag satte mig på henne så blev jag varm av lycka, hon var verkligen MIN häst. Oavsett hur vår dag blev så blev jag ändå alltid så glad varje gång jag fick sitta på henne, varje gång jag kom in i hagen/boxen och hon kom och myste med mig, varje gång jag såg henne när jag tittade ut genom fönstret. Hon var min, bara min. Saknar henne så.  

  Mitt lilla hjärta!

Skriver

Kerstin

Var med om något helt nytt idag. När killarna kom ihop idag så visade det sig att Walle började bete sig som ett brunstigt sto!? Gick och små skvätte och ställde upp sig mot Sullivan. Sullivan var ju inte sen att hoppa upp, men insåg snart att det inte var någon tjej, men då fortsatte Walle att skvätta och backade mot honom. Kom Curre i närheten så jagade han bort honom.

Är säkert en underkastelse sak, men samtidigt så är det ju konstigt att han visar det mot Sullivan, han är ju faktiskt yngre. Och Walle är inte just den som backar undan. Senare under dagen så gick Prins och Walle tillsammans och killarna ihop.

Curre och Sullivan hade lite uppgörelse där ett tag när de trodde att Walle var ett villigt sto, men det gav med sig när "sanningen" kom fram.  

Secret var lite grinig idag, men inte mot mig, villenog ha mig för sig själv, för Zabina behövde bara titta åt oss för att hon skulle förvandlas till en piraya.

Annars spikar jag på uteboxarna/vindskyddet, det kommer att bli kalas bra!Bättre än jag trodde faktiskt.

Hoppas ni haft en bra dag!

Skriver

Kerstin

I går var det inventering som stod på schemat, från tidig morgon, eller inte jag då som lyckats missuppfatta, jag kom lite senare...    Men sedan blev det siffror för hela slanten... Sov gott när jag väl kom hem, kan jag lova. Barnen och grannen skötte hästarna under dagen, tur jag har så bra hjälp. Grannen ska ju hjälpa mig att rida lite framöver så då ingår väl lite jobb, eller...   Har faktiskt ev ett annat "projekt" igång med grannen också, men det återkommer jag till... (hi hi jag har oxå hemlis Camilla..  ).

Idag är det ruggit ute, en perfekt inne och städa dag.. Men icke för mig... Ska försöka få klart det sista i stallet under veckan. Både boxar och att röjja upp i sadelkammaren. Fattar inte.. Slängde och sålde iväg MASSOR i sommras och nu är det fullt igen!! Kan täcken föröka sig eller???? Finns det hon och han täcken?? Jätte skumt...  

2 utvecklingssamtal ska hinnas med i veckan och ett besök hos arbetsförmedlingen. Så träligt att störa lediga dagar med sådant... Vill bara vara hemma på mina lediga dagar..

Ha en toppen dag!

Skriver

Kerstin

Tror Walle har fattat tycke för sonen och vise versa.. Det är ju sonen som själv valt att ta Walle vid in och utsläpp och det gör han bra. Walle har provat att ta kommandot, men helt naturligt så knuffar sonen undan honom när han kommer för långt ut i vägen eller går för nära honom. Han stannar honom när Walle vill gå iväg och äta gräs finns inte på kartan. Idag såg jag att Walle skulle göra ett drag försök och jag lyckades hjälpa sonen att korrigera utan att Walle fattade att jag var inblandad. Han såg lite fundersam ut att korrigeringen kom så exakt och snabbt och sedan gick han så fint med sonen hem. Så nu när sonen kommer ut i hagen så kommer Walle direkt fram till honom. Detta är ju super kul tycker jag då!

  Nu håller du dig i skinnet!

Annars så har dagen mes ägnats åt "Sköldiz". Japp, sonen fick ÄNTLIGEN sin önskan uppfylld. En kollega till mig hade köpt 2 sköldpaddor, men de gick inte ihop så vi fick den ena, den snälla. Den är nog så tam som en sköldpadda går att få, antar jag. Den kryper inte in i skalet när man lyfter den och den har full fart när man sätter ner den på golvet. Man kan klappa den på huvudet utan problem... Tja, mer kan man ju inte göra.. Får se hur lång tid det tar innan sonen kommer på det.  

Vad har ni haft för er en dag som denna då??

Skriver

Kerstin

....Till att bli en fin barn ponny. Jag tycker att Walle landat bra och är harmonisk i vardagen. Så nu börjar vi på allvar.

Sötis! 

Idag blev det till att promenera utan kompis, lite jobbigt, men inga problem. Ger man honom bara tid att fundera så följer han med. Tränade även på att få honom att gå både brevid och framför mig. Han vill gärna gå lite snett bakom, vilket är helt rätt, men när man leder flera hästar samtidigt så måste de kunna gå där man placerar dem. Han blev lite stressad när jag bad honom gå lite före mig, så det blev bara korta bitar, men han förstod vad jag menade och det är en bra början. Sedan så hade vi lite "öron terapi". Han, precis som Sullivan, vill ha sina öron för sig själv, men det går ju inte, hi hi. Tar bara en liten, liten stund så står han och njuter när jag kliar honom bakom och mellan öronen. Åhh, vad han gillar det. Sedan blev det lite borstning och mys, prövade att lägga på en sadel utan problem. Ska smörja upp tränset i morgon så ska vi börja longera lite och sedan fortsätter vi med lite tömkörning. Walle och Sullivan är lite lika att hantera. 2 bäbisar, bra hanterade, men väldigt barnsliga fortfarande.

Sullivan försökte till exempel busa med Curre idag när jag tog dem till hagen. Inget elakt, bara bus som inte kunde vänta, men aj aj sa matte!

  Alla törstig samtidigt... Tur de är kompisar....   

Ha det så bra!

Skriver

Kerstin