Stallrosen

Direktlänk till inlägg 29 augusti 2011

Vingel lisa kan du var själv..

Av Kerstin - 29 augusti 2011 15:00

Trodde i min enfald att matte gett upp efter gårdagen. Men hon är attans tjurig min människa.

Tydligen så skulle det ridas idag med. Nya helskodda ridbyxor och ridstövlar dagen till ära.. Fattar ingen...

Eftersom nu matte ska tjura på så här så började jag redan i stallet med att blåsa och visa att ute var det nog läskigt.. Matte tittade på mig, knäppte loss mig och tog med mig ut för att kolla, attans, jag är ju inte ett dugg rädd för hundarna i hundgården, inte på nära håll ialla fall. Matte hoppade upp och jag fick en godis som jag inte riktigt tyckte om. Tänk, hon kan inte ens köpa rätt godis!? Hur svårt ska det vara?? Eftersom pojkarna stod i hagen och gnäggade på mig så tänkte inte jag lämna gården, det var mitt mål idag....   Tog inte många sekunder förrän matte lyckats övertala mig att gå... Nåväl, jag ska inte gå så långt i alla fall... Idag kändes det dock bättre i kroppen, kunde ta i nästan lika bra som efter ET varit här. Matte masserade ju igår och nu fick jag lite liniment på vissa ställen innan vi gick iväg. Så jag glömde av mig lite på vägen och vi traskade på. En stor fågel, kan ha varit ugglan som matte brukar se, svävade över oss ute på ängarna. Matte grymtade något om att om hon suttit på Sydney så hade hon kunnat sitta och titta på fågeln istället för att focusera på mig... Fattar inte vad hon menar, för min del fick hon gärna titta upp på fågeln..   Stigen tog slut vid en trasig bro sä där vände vi och när vi sedan kom till korsningen så vet jag inte riktigt vad som hände, för jag hade siktet inställt på hemvägen, men så märkte jag helt plötsligt att vi var på ängen som matte kallar för sin ridbana. HUR gick det till??   Jag visade tydligt att jag verkligen inte tänkte stanna kvar här, men hur jag än gjorde så hamnade jag ändå alltid åt "fel" håll. Ja ja, hon får väl som hon vill en stund då. Så gav hon äntligen upp och började gå mot utgången, jag tog sikte åt höger, matte åt vänster... Men nu skulle hon allt få se...       HUR gick nu det här till, vi går ju åt fel håll?? Jag VET att jag vände, sedan råkade det vara ett dike och en stog hög med sten mm så jag var tvungen att flytta mig lite och helt plötsligt så går jag dit matte ville?! Det är något skumt med det här... 

Vi travade lite på gräsvägen och matte tyckte jag kunde focuser lite mer framåt så jag inte vinglade så mycket. VADÅ, om hon kunde hålla balansen bättre så skulle jag inte vingla så det så!! Hon begriper inte så mycket min människa, man får ta det lite varligt..

Så äntligen fick jag gå hem, tänkte göra ett litet bus, men råkade i min iver snava över några rötter som låg på stigen... Jag saknar Skåne, plattheten... 

Hemma i stallet lät jag matte pyssla med mina bakben utan trams idag, måste försöka komma på hur jag ska takla min människa, hon är så full av hyss...


Nu ska jag skutta ut till min lilla kille i hagen, ha det bra!

(Tips på hur jag ska få ordning på matte mottages tacksamt.)

Skriver

Talinums Secret

 
 
Erika

Erika

29 augusti 2011 18:37

SV:
Tack :D

http://eriikapettersson.blogg.se

 
Anna

Anna

29 augusti 2011 19:20

Hi hi!! Det blir nog bra framöver med tant långben och hennes matte:D

Svar:Det har blåste väldigt mycket igår kväll!! Något mindre idag...endast halv-storm;) Gick allafall att rida ut utan problem:D

Mvh Anna & Tabasco:)

http://www.anaby.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Kerstin - 1 februari 2020 13:44

Ja, som rubriken säger så börjar jag fundera om jag är det och alltid varit det. Kan liksom inte tacka nej till jobb utan att må dåligt, få lite ångest. Samtidigt så får jag lite ångest över att jag inte är hemma med barnen, som visserligen är stora ...

Av Kerstin - 29 januari 2020 12:40


Efter att ha tittat igenom ett antal inlägg från folk som vill bli medryttare så funderar jag allt mer på varför de inte väljer att skaffa egen häst. De har oftast en lång önske (krav) lista på hur hästen ska vara och vad de ska få göra med hästen, v...

Av Kerstin - 18 januari 2020 15:23


Tiden, den tiden. Ibland rusar den iväg och man kan inte förstå var den tog vägen eller hur den kunde å så fort. Ibland går det sakta, så sakta, som om någon limmat fast visaren på klockan. I april 2019 så bestlutades att vi skulle bli med stor häst ...

Av Kerstin - 4 januari 2020 14:05


Jag tillhör den där gruppen med människor som alltid försöker vara snäll, ställa upp för andra, fixa och dona för att allt ska lösas på bästa sätt, inga krav på att andra på något sätt ska betala tillbaka det, bara alla är nöjda så är jag också nöjd ...

Av Kerstin - 3 januari 2020 15:06

Om det var halvtid i förra inlägget så borde det ju vara heltid i detta. Ett år är avslutat oh vi har tagit tre kliv in i nästa decennium. Jag antar att detta år och decennium kommer att innehålla skratt, tårar, frustration och allt annat som de övri...

Presentation


Livet går i vågor, upp ibland, ner ibland, men även i de brantaste nedförsbackarna så finns det någon liten sak som händer till det positiva. Det är just de sakerna jag ska försöka förmedla, de underbara sakerna som händer runt mig och får mig att må bra.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8
9 10 11 12 13 14
15 16
17
18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31
<<< Augusti 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Länkar

Översätt bloggen

Blogglovin

bloglovin

Ovido - Quiz & Flashcards