Dottern tog sin Prins på en skogstur närjag gick med hundarna i kväll. Hon var fin i rosa, han i blått och rosa. Gäller att matcha....

Nytt pannband idag. På fredag när det är dax för ridhuset ska det matchas med fina flätor och rosetter i manen.    Precis som det bör på en Prins.

  Silver och blått, med en "diamant" i mitten.

Blev en lite kortare tur idag, då mitt knä ballade ur lite tidigare idag. Nu känns det något bättre igen.

Pigg och glad liten shettis och lika busiga vovvar.

Hittade lite svampar, knappast ätliga, men rätt häftiga.

Hösten är så sakta på väg in, på de mörkaste platserna i skogen så faller de gula löven till marken...

En underbar kvällstur och en lika underbar kvälls himmel..

... avslutade vår promenad.

Ha det så bra!

Skriver

Kerstin

Trodde i min enfald att matte gett upp efter gårdagen. Men hon är attans tjurig min människa.

Tydligen så skulle det ridas idag med. Nya helskodda ridbyxor och ridstövlar dagen till ära.. Fattar ingen...

Eftersom nu matte ska tjura på så här så började jag redan i stallet med att blåsa och visa att ute var det nog läskigt.. Matte tittade på mig, knäppte loss mig och tog med mig ut för att kolla, attans, jag är ju inte ett dugg rädd för hundarna i hundgården, inte på nära håll ialla fall. Matte hoppade upp och jag fick en godis som jag inte riktigt tyckte om. Tänk, hon kan inte ens köpa rätt godis!? Hur svårt ska det vara?? Eftersom pojkarna stod i hagen och gnäggade på mig så tänkte inte jag lämna gården, det var mitt mål idag....   Tog inte många sekunder förrän matte lyckats övertala mig att gå... Nåväl, jag ska inte gå så långt i alla fall... Idag kändes det dock bättre i kroppen, kunde ta i nästan lika bra som efter ET varit här. Matte masserade ju igår och nu fick jag lite liniment på vissa ställen innan vi gick iväg. Så jag glömde av mig lite på vägen och vi traskade på. En stor fågel, kan ha varit ugglan som matte brukar se, svävade över oss ute på ängarna. Matte grymtade något om att om hon suttit på Sydney så hade hon kunnat sitta och titta på fågeln istället för att focusera på mig... Fattar inte vad hon menar, för min del fick hon gärna titta upp på fågeln..   Stigen tog slut vid en trasig bro sä där vände vi och när vi sedan kom till korsningen så vet jag inte riktigt vad som hände, för jag hade siktet inställt på hemvägen, men så märkte jag helt plötsligt att vi var på ängen som matte kallar för sin ridbana. HUR gick det till??   Jag visade tydligt att jag verkligen inte tänkte stanna kvar här, men hur jag än gjorde så hamnade jag ändå alltid åt "fel" håll. Ja ja, hon får väl som hon vill en stund då. Så gav hon äntligen upp och började gå mot utgången, jag tog sikte åt höger, matte åt vänster... Men nu skulle hon allt få se...       HUR gick nu det här till, vi går ju åt fel håll?? Jag VET att jag vände, sedan råkade det vara ett dike och en stog hög med sten mm så jag var tvungen att flytta mig lite och helt plötsligt så går jag dit matte ville?! Det är något skumt med det här... 

Vi travade lite på gräsvägen och matte tyckte jag kunde focuser lite mer framåt så jag inte vinglade så mycket. VADÅ, om hon kunde hålla balansen bättre så skulle jag inte vingla så det så!! Hon begriper inte så mycket min människa, man får ta det lite varligt..

Så äntligen fick jag gå hem, tänkte göra ett litet bus, men råkade i min iver snava över några rötter som låg på stigen... Jag saknar Skåne, plattheten... 

Hemma i stallet lät jag matte pyssla med mina bakben utan trams idag, måste försöka komma på hur jag ska takla min människa, hon är så full av hyss...

Nu ska jag skutta ut till min lilla kille i hagen, ha det bra!

(Tips på hur jag ska få ordning på matte mottages tacksamt.)

Skriver

Talinums Secret