.. Efter att få tävla... Även om jag aldrig riktigt va på den här nivån..  Eller min häst har den här kapaciteten så...

.. drömma och längta kan man ju få göra. Få känna på nervositeten och gemenskapen man har med alla andra "dårar", som kliver upp i ottan för att sedan stressa, putsa, feja och vara nervös en hel dag... ha ha!! Men steg ett är ju en okey häst, sedan bör man ju ha en sadel...   Bagateller kan tyckas, men, men...

Idag blir det iaf ingen ridning, tror Sydney haft ett riktigt "dyng" bad inatt. Hon skiter så fint i ett hörn, och inatt har hon lyckats lägga sig i samma hörn, med alla kroppsdelar, baken, magen och halsen ska vi ju inte ens prata om!! Jag har nu mera en bajs gul/brun häst med svarta fläckar.. Suck, blir till att svampa av henne ikväll och hoppas hon hittar bättre liggplats till i morgon. Kanske ska jag klipp henne så hon blir lättare att hålla ren. Nu tar det ju EVIGHETER innan hon torkar..

Dottern är med i Pollux klubben (en bokklubb för häst intresserade barn/ungdomar) ett månadspaket kostar ca 200,-, idag fick hon 2 böcker, en klubbtidning - med bra fakta, serier, artiklar mm, överraskning, block, scarf och nyckelring. Nästa paket innehåller kuddfodral, överraskning, 1 bok, 1 film, pysselbok, klubbtidningen och samlar kort. Tycker faktiskt det är helt ok innehåll för den slanten. Hon får träna på att läsa, lite pyssel och böckerna kommer hon ju att läsa framöver när hon lärt sig läsa lite fortare. Annars kan man ju ge bort dem i present.   Bara 3:e paketet hon får, lär väl bli samma saker efter ett tag, men vi har sagt att hon ska få vara med några månader ialla fall. Blev faktiskt positivt förvånad över innehållet, trodde det skulle vara sämre.

Skriver

Kerstin

Fick ett litet svar från hon som "pratar" med New Dawn, vi är inte klar än.. Men ett visst sadelproblem fanns. Och det är ju ingen nyhet direkt...    Men under sensommaren så bytte jag ju bort min älskade Caprilli sadel..

  Här på Sydney.

Mot en bomlös akademisk sadel. Praktiskt vit dessutom...   

Jag har ju upplevt att hon trivs bättre med den och det gör hon ju tydligen oxå enligt vad hon sagt till sin "terapeut". Jag hade inte nämnt något om sadlar eller så. Sedan gillade hon tydligen inte tunna textilschabrak, konstigt eftersom det är i stort set det enda jag har, visst kan det skilja i tjocklek på vissa, men det är marginellt, men då slog det mig att ibland rider jag ju med fårskinn under sadeln och ibland inte, så i fortsättningen får det väl bli fårskinn under. Dämpar ju trycket hon  känner framför manken så det gör ju att ridningen kanske blir bätter. Dock upplever jag det som om sadeln glider fram lite när jag har fårskinnet, men jag får väl bredda panelerna lite till isåfall. Våra sadel problem är långt i från klar. Om hon blir kvar så vill jag ju ha en "riktigt" sadel, men frågan är vad som damen kan ha. Nåväl, några månader till får jag väl stå ut med den vita. Ska ringa på en sadel nu till Sydney, betydligt lättare att hitta sadel till hennes trevliga rygg.

Nu ska jag försöka göra ngn nytta..

Skriver

Kerstin